Denna dagen går inte till historien som den bästa dagen i mitt liv, dock avslutades den ganska bra.
På förmiddagen gjorde jag först inte ett skit och sen satt jag i några timmar och ringde runt till en massa smådjurskliniker och veterinärer, för att sedan höra av mamma att "vi kan väl avvakta lite med vet". MEN JAHA TACK. Kunde du väl sagt innan jag började ringa runt till halva skåne.
Vid ett kom mamma sen hem från jobbet och vi åt pastamannen till lunch mmmm <3. Efter det gjorde jag ingenting i några timmar igen innan jag fick för mig att gå ut och gå. Var ute i cirkus en timme, dock gjorde jag det stora misstaget att ta på mina nya skor vilket resulterade i skoskav. Jaja, jag överlever väl.
Sen nu ikväll var jag med pappa på Harrys och deltog i ett Musikquiz. Riktigt mysigt var det, trots att det nästan bara var en massa old människor där.

Imorn ska har jag helt plötsligt mycket att göra... Ska ev rida, göra läxa och kungen kommer på besök i vårt lilla samhälle mitt i Skåne. Kul. Får se hur morgondagen blir.
Godnatt :)

Suddig bild?

Min första kärlek.

Alltså, detta blir inte lätt. Var har varit "kär" i jättemånga, eller iallafall tyckt om, och dom första var jag redan i nollan/förskolan. Om jag hade varit tillsammans med någon så hade jag kunnat skriva om den personen. Men nu har jag ju inte det.

Eller okej, i ettan var jag tillsammans med en av mina bästa killkompisar, i någon månad kanske. Men det var för att han "tjatade" på mig om att bli tillsammans. Han bara "Agnes får jag chans på dig?" "Nej" "Agnes får jag chans på dig?" "Nej?" "Agnes får jag chans på dig?" "Nej!" "Agnes får jag chan..." "OKEJDÅ OM DU SLUTAR TJATA, nöjd?"

Typ så gick det till. Sen var vi tillsammans i någon månad fram tills jag fick reda på att han gillade min kompis mer, så jag gjorde slut HAHA. 

Men det räknas inte. Alltså jag menar, den dagen vi blev tillsammans så sa jag "Du får inte säga att vi är tillsammans till NÅGON" men det gjorde han ju såklart ändå och allting blev bara ännu mer pinsamt i den redan pinsamma situationen. Jag tror inte ens vi pussades... hahhahahah.

Sen var jag ju tillsammans med en kille på dagis också... Eller, enligt mina föräldrar var jag tillsammans med två stycken, men jag minns bara den ena. Men det kan man inte riktigt kalla ett föhållande HAHAH jag menar det fanns folk på mitt dagis som delade pojkvänner, alltså hade killen varannan dag. Pojkvän på dagis var mer någon man liksom... Kunde hålla i handen med. 

Så, nu när jag rabblat upp mina tre förhållanden (HAHA) så kan jag ju komma till min första kärlek. Men alltså... Var går gränsen mellan förtjust, kär och förälskad? För jag har jättelätt för att bli kär/förtjust i människor. Jag menar, om en snygg person möter min blick några gånger så kan jag vara fast sen. Då kan jag gå runt och tänka på den människan 24/7 i någon månad innan jag inser att personen inte alls tycker om mig. Så med andra ord har jag nästan tyckt om nästan alla killar i min klass. Eller, jag har inte varit kär, mer förtjust, för det har gått över mer eller mindre snabbt. Men det är sorgligt egentligen, att jag ägnat hela min skolgång att tycka om människor, utan att våga säga något. Utan att veta om dom tyckt om mig tillbaka. Vilket jag inte tror, för jag har inte visat sådär jättetydligt att jag tycker om dom. 

Eller, en gång har jag berättat om mina känslor (lol, so deep) för personen jag gillade, men det var när jag "inte längre var kär". Der var något av det mest hemskaste jag gjort. Jag sa det via sms samtidigt som jag låg och skakade sönder i min säng. Tack och lov tog personen det bra.

Men på riktigt. Nu har jag skrivit väldigt mycket utan att berätta om min första kärlek. Men jag kommer allvarligt talat inte på min första kärlek. Jag har gillat många utan att vara kär i dom, och jag vet inte riktigt var min "kär"-gräns går, med tanke på att jag aldrig har haft en förälskelse/varit tillsammans med någon. Jag har aldrig fått min kärek besvarad. Jag är för feg för att visa något. Och om jag gillar någon, så håller jag tyst om det. Det finns inte många som vet om personer jag har gillat, för jag gillar inte om att berätta det för folk. Folk blir så konstiga då. Nej jag håller sånt för mig sjäv. 

Min nuvarande kärlek då, gillar jag någon nu? 

Det tänker jag inte berätta, och jag tänker framförallt inte skriva det här ;)

Är inte riktigt klar än haha, och hans fejs ser hemskt ut, därav handen. Någon som kan se vem det är? (kan va vem som helst haha Agnes du har ritat en kostym).

På tal om ingenting, har en förkyld kanin hemma. Mest snorig, inga andra symptom, men man hör hur det låter när hon andas (det där lät konstigt, men menar att det låter som när en förkyld person andas. Det låter inte så hela tiden, men då och då).
Har försökt att torka bort snoret, är inte jätteuppskattat. Hon är nästan precis som vanligt annars. Tänker ringa en smådjursklinik imorn. Idéer på saker jag kan göra så länge mottages tacksamt.
Mvh Agnes och en snorig MeeShee.

Idag har faktiskt varit en ganska bra dag, var nog lite tack vare healingen som jag fick/var på igår.
Imorse stack Tilda på konfaläger (FUSK), pappa stack och jobbade och mamma var ledig wey hey. Fast imorn jobbar hon så då blir jag helt ensam.
Vid 11 idag kom Emelie, osså gjorde vi ingenting fram tills vi började laga mat vid kl ett. Vi lagade pasta och skit stark korv samtidigt som vi dansade till låten Uptown Girl haha.
Sen vid två stack vi och shoppade med vår dansgrupp. Det var faktiskt ganska kul, vi var sådär cirkus 12 pers som bara fick runt på led på stan hahahah. Vi köpte sportbh:ar och vita linnen att ha på showen, skit fula, men vad gör man inte för konstens skull.

Sen gick Emelie och jag och fikade. Vi satt längst inne i hörnet på konditori Lövet och tjockade oss. Vi var där jättelänge för att vi ändå inte hade något bättre för oss... haha.
Sen följde hon med mig hem igen och vi skrattade och spelade gitarr hahah.

Jag hade planen att göra en massa läxor idag, men det skjuts upp tills imorn. Eller övermorgon. Haha eh.
Nä nu ska jag banne mig sova, är jättetrött. Godnatt!

Vad kärlek är för mig.

Åh herregud. Okej. Vad är kärlek för mig. 
Det beror på vad för kärlek man tänker på. Jag har aldrig varit tillsammans med någon, så sån kärlek kan jag inte skriva om. 
Men om jag tänker på ordet kärlek så dyker det upp lite tankar i mitt huvud. 

Bland annat kärleken till familj, djur och vänner. Det är sån kärlek som man kanske inte går runt och tänker på, hur mycket man egentligen älskar dom. Man är ju inte kär i dom, kär som man blir i sin partner (lol, "partner"), men man älskar dom ju ändå oändligt mycket. För det är ju det jag gör. Jag älskar ju min familj, min kanin och mina vänner. 
Den kärleken är kärlek för mig. 

Sen har vi den kärleken som man kanske tänker på... Först. När man blir kär i någon. Och den sortens kärlek för mig är kärlek på avstånd. Möta med blicken, "råka gå nära personen", rodna. Det är den kärleken jag har upplevt. Eller, vet inte om man kan kalla det kärlek, då det bara är jag som är kär... 
När jag gillar någon, så är jag extremt feg. Jag går inte fram och "haffar" som vissa av mina kompisar gör. Jag inprincip tittar bara på personen. "Här vänder jag mig om och oj där var du oups nämen vad fina ögon du hade låt mig titta". Ungefär sådär. Det är det ända jag gör. Är jag riktigt modig lägger jag till personen på Facebook. Punkt. Där går min gräns. Så 99 % av människorna jag har varit förtjust i (ha ha förtjust) har inte vetat om det. Eller jag tror inte det iallafall. Jag har ju inte frågat, så jag vet inte. 

Men det är kärlek för mig. Kärlek till nära och kära, och kärlek på avstånd. Jag väntar på den dagen då jag kommer uppleva en förälskelse (eller okey det inträffar inte på en dag haha, men ni fattar). 

Denna bilden har jag tagit wey hey.

Min mobil.

Men okey.
Det är en svart iPhone 4s som jag köpte i somras. Jag har tappat den x antal ggr men ännu inte fått någon spricka i den (ta i trä). Senast jag tappade den var nu ikväll, i min mattallrick (smidigt).
Den innehåller 4784 bilder och 73 videos, varav lite fler än 1500 av bilderna är på One Direction he he he he. Och ja, jag är medveten om att jag måste rensa, jag håller faktiskt på...
Jag har 41 appar nedladdade på min mobil, eh. Den är därför ganska full och jag får återkommande meddelanden varannan dag om att "lagringsutrymmet är fullt" eller vad tusan det står.
Skalet till min mobil är gult och grönt med katter som springer om man rör på det (typ 3D). Låter töntigt, men tydligen tycker folk om det då dom brukar lyfta upp det och bara "WOW" som om dom aldrig sett något häftigare.
Jag är en aning beroende av min mobil och använder den x antal timmar varje dag. Är också medveten om att detta är för mycket.

Så. Finns det något mer ni vill veta. Finns det ens något mer att veta?

Here you go, en bild på mitt skal. Har lite brist på fräsiga bilder känner jag, plus att ni nog sett en iPhone 4s förr. (den gulvita randen finns inte där i vanliga fall. Den uppkomm av blixten).

Alla jag känner tränar.
På riktigt.
Folk går på gym, är ute och springer, gör sit-ups på kvällarna osv.
Alla jag känner har någon sorts motivation.
Förutom jag.
HA HA.
På riktigt. Ut och springa. Hur orkar folk? Jag önskar jag orkade. Eller ville. Eller iallafall tyckte det var roligt. Men jag tycker springa är så tråkigt så... Nej. Och jag blir så trött. Min kondis är verkligen inte bra någonstans. Min styrka är däremot bättre. Jag hade faktiskt velat börja på gym om det inte vore för att jag inte orkat lägga tid på det. Jag läger min tid på viktigare saker (hrmhrm twitter hrmhrm).
Men jag måste börja träna. Faktiskt. Jag känner mig pressad. Så mycket som alla tränar och så lite som jag tränar... Alltså haha. Och med tanke på hur mycket jag äter och hur lite jag tränar så kommer jag rulla fram snart. Mitt matsmältningssystem kan ju inte funka såhär bra forever liksom.

Söt