Detta är det första inlägget denna månaden, och det sista inlägget på länge. Vet inte om jag någonsin gått såhär länge utan att blogga, och det beror på att jag nu i December dragit ner mycket på mitt mobilanvändande, och insett att det inte är värt att blogga. Jag gör det ju endast för min skull och för att jag vill kunna kolla tillbaka på minnen och sånt, men ändå stressar det mig. "Måste blogga, måste skriva nåt, måste uppdatera". Om jag nu bara gör det för min skull kan jag ju lika gärna skriva dagbok eller något, för jag är SÅ trött på att sitta framför en skärm. Jag orkar inte med det mer, det är så onödigt.

Så detta blir mitt sista inlägg på länge. Det kan hända att jag slänger in något inlägg om något stort händer, men annars får det vara.

Dock tänker jag sammanfatta året som gått i detta inlägget, för att själv reflektera över vad jag gjort och åstadkommit. Därför gör jag nu listan som jag annars gjort den 1 januari.

Vad hände 2015?
- jag invigde året bland fina vänner
- jag började på körskola och började plugga till körkortet
- jag sjöng på fyra bröllop och en begravning (inte riktigt, men en massa dop och tillställningar under våren och sommaren iallafall)
- jag var med på en fantastisk tema-och turnévecka med skolan med temat Hip Hop
- jag sökte typ 15 sommarjobb men fick inte ett enda
- jag började skriva och läsa berättelser på Wattpad
- jag var med på min nionde (tionde?) och sista dansshow i Showdansgruppen
- jag slutade tvåan
- jag fyllde 18
- jag tog körkort dagen efter
- jag hade en underbar midsommar
- jag blev officiellt pansexuell
- jag var med i en musikal som min fina vän höll i
- jag var i Stockholm med mamma
- jag gick med i Köpenhamns Prideparad med Alice
- jag började mitt tredje år på gymnasiet
- jag var på Lunds Humorfestival och såg Johan Glans, Jonas Gardell, Soran Ismail och William Spetz
- jag började dansa hos Dansstudio14
- jag var på Åkersberg och i Göteborg med kören
- jag blev för första gången på 8 år utan djur då Villemo dog, och två och en halv månad senare även Silje
- jag var med och anordnade en estetfest
- jag köpte mig en ny gitarr
- jag gjorde min första dansaudition
- jag såg Jonas Gardells föreställning Mitt Enda Liv med Rebecca
- jag började läsa Harry Potter-böckerna (bästa beslutet ever)
- jag var för första gången med om en nära släktings bortgång, min morfar
- jag var med i musikalen Annie där jag spelade Annie
- jag gick två luciatåg
- jag var med i en dansshow på vintern där jag dansade Hip Hop och Jazz
- jag hade en underbar jul

Gjorde du något i år (2015) som du aldrig gjort förut?
- vågade vara mig själv (löklök)
- dansade på dansaudition
- bytte dansförening
- spelade huvudrollen i en musikal
- var på stand-up
- tog körkort
(typ det jag skrivit där uppe)

Hur har ditt 2015 varit?
Helt fantastiskt. Många har sett detta som ett hemskt år, fyllt av hat och förtryck. Det är delvis sant. För världen har inte detta varit ett bra år. Men för mig, som individ, har detta året varit underbart.

Vilket datum från 2015 kommer du aldrig glömma?
Vet inte riktigt. Kanske den 16 juni, då jag tog mitt körkort. Det var ganska najs.

Vad är din största framgång 2015?
Tja, förutom hela "jag vågade vara mig själv"-grejen så får jag nog säga att jag kämpat som en gnu detta året. Har alltid haft något att göra, allt från körkort till sångjobb till skolan, och jag har tagit mig igenom allt förvånansvärt bra. Dock gick jag typ-ish in i väggen i våras, och efter det är jag inte lika stresstålig längre, men bortsett från det har det gått bra.

En annan framgång är att jag lärt mig säga "nej" till saker jag inte orkar med. Det fick jag som läxa efter våren, och det har gått helt okej faktiskt.

Bästa köpet?
Troligtvis min gitarr. Den är fantastisk. Kanske också vissa klädesplagg jag köpt i år som jag fullkomligt älskar.

Vad spenderade du mest pengar på?
Mitt körkort och allt som hör till. Det är ju sjukt hur dyrt det är med körkortsutbildning. På plats nummer två kommer nog min gitarr som inte heller var superbillig.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ahhhh, livet.

Vilka sånger kommer påminna dig om 2015?
För min egen del är det låtar med Ed Sheeran (han hänger med alla år hahah), Ylvis, The Ark, Matt Corby och Tom Odell. Sen har vi enskilda låtar som jag inte vill komma ihåg, och till sist såna som spelats på radio typ Sun is Shining, Waiting for Love och Shut Up and Dance with Me (eller vad de nu heter).

Vem har du umgåtts med mest?
Min familj, Astrid, Alice och mina klasskompisar.

Har du haft ett förhållande under 2015?
Nej

Vart reste du 2015?
Bortsett från Köpenhamn så var det bara Stockholm.

Är det något du saknar år 2015 och vill ha 2016?
Faktiskt inte. Lite mer mod kanske. Och lite mer tid.

Vad gjorde du på din födelsedag?
Skrev skrev körteoriprovet, firade för att jag klarat det och blev nervös inför körningen dagen efter.

Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?
Ja. Vi hade inte behövt uppleva alla dödsfall som jag och mina nära och kära upplevde. 2015 har varit fylld med sjukt mycket död. För mycket.

Vem saknade du?
Gud. Nej haha, vet inte. Beror väl på.

De bästa nya människorna du träffade?
Öh. Har inte träffat så många nya människor. Har det bra som det är med mina nuvarande vänner.

Vad vill du säga till dig själv inför 2016?
KÖTTA. Du kan klara allt bara du vill det. Lägg undan mobilen, läs mycket, sticka, sjung, spela gitarr och satsa på det du älskar. Livet ligger framför dig, det är bara för dig att ta det. Kör hårt, du är bäst.

Men mitt liv rullar på så fint att jag inte bryr mig om att blogga längre. Jag önskar jag orkade göra det för det är ett sånt himla roligt dokument att kolla tillbaka på, men mitt liv dokumenteras på så många andra ställen ändå så jag glömmer liksom bort bloggen.

Imorgon ska jag ha filmkväll med mina kära vänner, och nästa vecka är det höstlov. Efter det har vi tema- och turnévecka i skolan (med tema disco :')) och sen är det bara några veckor kvar till jullovet. På den tiden ska jag ha dansshow, gå lucia och spela upp Annie i skolan så jag kommer ha att göra. Sen i januari ska jag och Emma ha vår välgörenhetskonsert, och tja, sen efter det tar jag typ studenten känns det som.

Vad har hänt då? I fredags hade vi estetfest och det ägde, igår hade vi solistkonsert och den ägde, och ja, jag älskar att dansa på Dansstudio14.

Vet inte riktigt mer vad jag ska säga mer än att min blogg fyller fyra år imorgon *hipphipphurra*. Får se om jag slänger in ett inlägg.

Men ja, nu ska jag sova. Puss och kram alla fina, ta vara på er och kom ihåg att det är så mycket roligare att älska varandra än att hata varandra.

Jaha.
Då var det dags för det årliga "hur-fan-blev-det-maj-det-var-nyss-februari"-inlägget.
Jag blir lika förvånad varje år. Seriöst. Vart tar tiden vägen? Ju äldre ju blir desto oftare känns det som om jag sitter här och undrar hur tusan det blev maj månad. Och som varje maj har jag för mycket att göra och för lite tid.

Nästa vecka kommer bli stressig som attans. Ska dansa typ varje dag och skriva uppsatser och prov och hinna kolla på en föreställning och försöka hinna med livet och tja. Jag kommer bergis få feber på söndag nästa vecka när allt är över.

Idag har jag skrivit uppsats. Hela dagen. Eller okej övningskörde till Röke och tillbaka i förmiddags, men annars har jag bara suttit framför datorn och skrivit en filmanalys. Tre sidor och åtta timmar senare är jag dock äntligen klar. Imorgon och i övermorgon ska jag plugga lite till igen, sticka ut och springa och städa huset.

Tack vare att jag beslutat mig för att ta körkort så är jag lite sådär smått stressad hela tiden. Har bokat uppkörning och tid att skriva provet och känner att fram tills jag tagit körkortet kommer jag vara konstant nervös och stressad.

Sen att jag har så många ställen att sjunga på underlättar inte. Ska sjunga på ett bröllop om två veckor. Veckan efter ska jag vara med i en solistkonsert på sju olika låtar. Sju. Ska sjunga en egen låt och kompa mig själv på elgitarr, sjunga solo i en låt med sångensemblen, kompa en låt på piano, kompa en låt på gitarr, kompa två låtar på mandolin och sjunga stämma på en låt. Inte alls stressande :))))
Sen ska jag och min syster vara förband till en humorkonsert eller något liknande i slutet av maj, och på nationaldagen ska vi sjunga ute i en liten by. I mitten av sommaren ska jag också sjunga i Vankiva kyrka och tja, efter det kan jag nog andas ut.

Och ja, sen ska jag gå ut tvåan också, helst med finfina betyg och även överleva de resterande veckorna. Plus att jag måste dra tummen ur röven och skaffa mig ett sommarjobb. Jag kommer gå in i väggen snart eller något.

Men ja. Tiden går lite snabbare än vad jag hinner med. Får försöka skynda mig lite så att jag inte missar något.

Åh juste, jag har blivit besatt av Ylvis. Jag som trodde jag var för gammal för att fangirla. Men nej. Attans.

Igår kollade jag på musikalen Peter Pan i Kristianstad. Den var skitgrym, inte den bästa jag sett, men fortfarande så fruktansvärt bra. Jag satt och njöt hela tiden och jag vet inte vad det är med mig, men jag har blivit helt galen på senaste tiden, i allt som har med musikaler, teatrar, filmer och böcker att göra. Okej, jag har de tre senaste veckorna varit på turné, haft en konsert, sett tre musikaler och läst ut tre böcker, så man kan ju säga att jag fastnat lite i drömmarnas värld. I fredags skedde även en grej i skolan som jag inte tänker berätta om än, tar det en annan gång, men kan ju säga att det tillsammans med alla musikaler väckte en ny sida inom mig. En sida som som innehåller hopp och som så många år blivit omedvetet nedtryckt.

Unga skådespelare, sångare, konstnärer och författare får ofta höra att de inte kan leva på vad de älskar. Hur många gånger har inte jag hört att musiken får förbli en hobby, medan jag får skaffa mig ett vanligt jobb som livnäring bredvid? Åtminstone under hela min uppväxt. Men nu har ett hopp vaknat inom mig, en känsla som är främmande för mig och helt underbar. En känsla och ett hopp att jag faktiskt kan få jobba med vad jag älskar. Jag måste bara kämpa.

Jag kan livnära mig som sångare. Jag kan livnära mig om musikalartist. Eller dansare. Eller skådespelare. Allt kan gå så länge jag verkligen vill, och så länge jag verkligen lägger mitt hjärta och min själ i det. 

Troligtvis försvinner denna känslan snart, sånt här brukar inte hålla i sig så värst länge. Men så länge den finns här ska jag njuta av den och dra nytta av den. För tillfället ser min framtid ljus ut.

Kristianstads teater.

Nämnde ju igår att jag i helgen bröt ihop. Jag grät i säkert en och en halv timme medan jag pratade med mamma, och tack vare det samtalet fick jag mer rätsida på vad jag vill.

Jag vill mycket. Och jag gör mycket. Just nu går jag i skolan, umgås med mina kompisar, dansar tre gånger i veckan, sjunger i kör, övningskör och pluggar till körkortet, jobbar då och då, sjunger i en ensemble, spelar gitarr i en ensemble, tar sång- och gitarrlektioner samtidigt som jag försöker vara en bra dotter osvosv. Det tär på mig, framförallt när jag är en människa som inte klarar av att ha alltför många bollar i luften då jag har sjukt hög prestationsångest och lätt oroar och stressar mig själv.

Samtidigt som jag vill lyckas bra på prov så vet jag att jag inte kan misslyckas när jag står på scen och spelar gitarr och därför får jag panik. Jag vet helt enkelt inget vad jag ska plugga på/lägga tid på. Ämnet jag får ett betyg i eller låten jag ska framträda på scen? En läxa kan man göra klart på en timme, en låt blir man aldrig klar med. Den kan man öva på i evigheter. Men de vanliga ämnena är kanske viktigare, borde jag lägga mer tid på de istället? 

Samtidigt som detta cirkulerar i mitt huvud vill jag ta körkort. Jag står faktiskt mycket hellre i början av sommaren med ett körkort än med toppbetyg. Konstigt, isn't it? Plus att jag vill lyckas på dansen. Har sex danser jag ska kunna om lite drygt två månader. Och jag kan inte dem än. Och kören orkar jag inte ens tänka på.

Och det är här det knyter sig i min hjärna. Jag vill prioritera saker framför de "vanliga" skolämnena (svenska, engelska, samhälle, historia). Estetämnena, dansen, körkortet, allt går före. Men är inte skolan viktigare egentligen?

Alltså. Krasst sett. Om jag vill bli något där det behövs. Men det vill jag inte. Jag vill gå Bjärnums Musikteaterskola efter studenten, och efter det vill jag in på en musikhögkola. Och det är audition som räknas då. Och då behöver jag inte högsta betyg i typ historia. Så att eh?

Förra våren satt jag i samma situation som nu, nämnligen att jag gjorde för mycket. Jag satsade och ville för mycket. Så det slutade med att jag fick plocka bort saker från min "fritid", nämnligen pianot och orgeln. Samma sak tänker jag göra nu, eller nästan. Med tanke på att jag tänker ta teorilektioner till körkortet (som är tisdagar, onsdagar och torsdagar kl 16.40-18.00 :))))), sämsta tiden och dagarna) så kommer jag ta ett steg tillbaka med kören. Har sjungit i kören utan några som helst uppehåll i 11 år, och känner att då vi inte har något "viktigt" i vår (det enda viktiga vi har missar jag pga dans) så kan jag lika gärna hoppa över de övningar då jag inte har tid. Jag ska inte ta en paus eller så, vill bara inte känna mig tvingad att dyka upp på alla körlektioner. Orkar helt enkelt inte. 

Jag tänker också ta ett steg tillbaka med skolan. Japp, saken som ska komma först och inte får prioriteras bort tänker jag ta i andra hand. Självklart tänker jag lägga krut på estetämnena men inte de andra. Känner att jag inte har någon nytta av dem eller av betygen jag får. Det avgör inte hela min framtid om jag får C eller A i engelska. Och om det skulle göra det, så är det inte helt omöjligt att läsa upp betyget senare i livet. 

Så denna våren ska jag ägna mig åt mina kära estetämnen i skolan, som jag tycker är fruktansvärt roliga. Även körkortet, som jag mer än gärna vill ha i början av sommaren. Tänker också lägga krut på danserna, mina framträden och mitt instrument. Vill inte misslyckas på scen, plus att jag tycker det är sjukt kul att uttrycka mig estetiskt. 

Står hellre i sommar och känner att jag haft en rolig vår där jag lagt min tid på saker jag tycker om, än att jag känner att jag gjort en massa saker jag stressats av/känt mig tvingad till att göra. Har hellre lite fesna betyg än A rakt igenom, om det innebär att jag mår bra. Hatar att stressa och vill inte lägga ännu en vår av mitt värdefulla liv på det. 

Så nu för att få mig på bättre tankar tänker jag lyssna på Magnus Tingsek och ta en dusch, sen ikväll ska jag se klart Harry Potter och Hemlighetens Kammare som vi började på igår. Det är viktigt att känna att man kan ta det lugnt, och det känner jag nu.

Helt sjukt. Varje sista maj sitter jag här, lika förvånad över att det är juni imorgon. Vart tog tiden vägen? På riktigt? 

Sitter och kollar igenom vårens inlägg. Samtidigt som det inte hänt lika mycket som förra våren, så har jag varit med om så mycket. 

Denna våren...

- har jag spelat gitarr vid sju olika tillfällen i skolan inför publik (en turné med två speltillfällen, ett uppspel, tre/fyra olika konserter etc)

- har jag utvecklat en crush på Benedict Cumberbatch fast att jag inte ville

- har jag gråtit av sorg över att jag inte fick biljetter till Ed Sheerans konsert, en månad senare gråtit av glädje för att jag fick biljetter

- skaffat mig ett ID-kort med en heeeemsk bild

- varit duktig i skolan (det har jag faktiskt)

- börjat rida igen

- börjat ta lektioner i piano och orgel

- varit relativt glad och nöjd över livet

- blivit medlem på ett forum där jag fått många nya fina vänner

Det har faktiskt varit en bra vår. Snart har halva året gått och jag gillar 2014 än så länge. Dock är jag lite stressad för att...

- om 13 dagar tar jag eventuellt ut min tandställning

- om 13 dagar slutar jag skolan

- om 14 dagar är studenten 

- om 15 dagar åker jag upp till Stockholm och ser One Direction live

- om 16 dagar fyller jag år

- om 17 dagar packar jag i panik

-om 18 dagar åker jag till USA

Det är så sjukt mycket kul att se fram emot, men min lilla OCD-iga del mår lite dåligt över detta. Tror det är för att jag är/kommer bli extremt stressad över det mesta. Det finns så mycket som kan gå fel. Usch.

Jaja. Denna långhelgen försöker jag få saker gjorda. Jag är inte stressad, men jag har inte tid att göra något annat. Tror som sagt att jag börjat bli lite uppjagad i mitt inre över den kommande veckorna. I need to breathe.

I onsdags hade vi den sista konserten med treorna i skolan, och det var utan tvekan den roligaste konserten ever. Vi gjorde introt vi gjorde på föreställningen med vår klass, Stay Alive (en konstig rörelsegrej vi format på rytiken). Jag var även med och kompade under en låt, det gick bra. Sen hoppade jag också in i sångensemblen och sjöng Fallskärm med dom, och det var skit kul, verkligen! Ska bli kul att börja sjunga till hösten.

I torsdags gymmade jag och tittade på tv. Typ. 

Och igår städade jag, klippte gräset, solade (samtidigt som jag kollade på Sherlock hihi) och så fick vi gäster på kvällen.

Idag ska jag fixa med grejer, göra lite läxa, gymma och sticka till stan för då är det crusing woho!

Har som sagt inga andra bilder på den nya datorn...

Jag ser en bild framför mig att året är som ett berg. Toppen av berget är nyår, medan sommaren är marken. Så hela hösten klättrar man upp för berget, kämpar, och på nyår når man toppen. Man kan slappna av några dagar, andas ut. Sen börjar vägen ner, som också kan vara jobbig, men ner kommer man alltid. I början av sommaren har man då nått marken, och går runt där ett tag, samlar krafter, innan man börjar klättra uppåt i början av hösten.

Jag vet inte varför jag ser året såhär. Våren kan ju vara mycket jobbigare än hösten ibland, men jag vet inte... Det blir ljusare utomhus. Under hösten blir det bara mörkare och mörkare, och jag tycker det är jättejobbigt. Gillar inte mörker. 

Så nu känns det så märkligt. Jag är påväg ner för berget snart. Vårterminen börjar. Vårterminen. Nya saker att ta tag i, nya krav, nya utmaningar. Och jag måste erkänna att jag känner lite att "nytt år, börja om på nytt". Jag vet, det är så töntigt, man blir inte en ny person bara för att det blir en ny månad och nytt år, men det ger mig kraft på något sätt. Att kämpa. Att på något sätt börja om på nytt. Jag kanske inte kommer någonstans i slutändan, jag kanske sitter i samma sits om 365 dagar igen, men jag lär vara med om saker på vägen. Jorden färdas trots allt flera miljoner kilometer på ett år, runt solen, bara för att hamna på exakt samma ställe igen, 365 dagar senare.

Jaja, nu snackar jag bara skit haha. Känner mig väldigt djup.

Vad har jag för planer för 2014 då?

Tja, jag ska börja rida igen i februari/mars. Det ska bli skoj. 

Jag fortsätter med dansen, och kören. Det är trots allt mina höjdpunkter i veckan. 

I juni slutar jag ettan, och dagen efter åker jag upp till Stockholm och ser One Direction med min syster, hennes kompis och två av mina egna kompisar. 

I mitten av juni åker jag till USA med kören. Holy shit. Det känns som om vi var där igår med kören, och det var 2011. Wow.

Sen ska jag (förhoppningsvis) sommarjobba, innan jag börjar tvåan. 

Och sen får jag se vad som händer. Detta verkar som ett lovande år, men man kan inte hoppas för mycket höhö. 2013 var iallafall väldigt bra, utvecklades nåt enormt, hoppas det fortsätter 2014.

2013 i bilder.

Två dagar kvar av detta året, om man inte räknar med idag. Har inget å göra direkt, inget att blogga om och resten av lovet ska jag bara ta det lugnt. Inga måsten, inga krav och inga direkt tider att passa.Vänt på dygnet har jag också gjort, och längtar lite till skolan börjar så att man kan få tillbaka sin dygnsrytm.

2014. Känns så avlägset. Inte kan det vara 2014 nästa år? Näää? Men jo, det är det. Herregud, det var nyss 2010. Känner mig nästan lite gammal, och jag är inte ens gammal hahah. 

Jag har två stycken nyårslöften för år 2014. Tänker inte skriva dom här, men om jag lyckas med dom så skriver jag om dom. År 2013 hade jag ett nyårslöfte, och det var att bli noterad av någon i One Direction. Och den 14 augusti följde Zayn mig så twitter, så där var mitt enda nyårslöfte uppfyllt. :')

Vill sammanfatta detta året med några ord, men väntar tills imorgon eller i övermorgon. Är ju trots allt två dagar kvar av året ;)

Bild från England.