Detta är det första inlägget denna månaden, och det sista inlägget på länge. Vet inte om jag någonsin gått såhär länge utan att blogga, och det beror på att jag nu i December dragit ner mycket på mitt mobilanvändande, och insett att det inte är värt att blogga. Jag gör det ju endast för min skull och för att jag vill kunna kolla tillbaka på minnen och sånt, men ändå stressar det mig. "Måste blogga, måste skriva nåt, måste uppdatera". Om jag nu bara gör det för min skull kan jag ju lika gärna skriva dagbok eller något, för jag är SÅ trött på att sitta framför en skärm. Jag orkar inte med det mer, det är så onödigt.

Så detta blir mitt sista inlägg på länge. Det kan hända att jag slänger in något inlägg om något stort händer, men annars får det vara.

Dock tänker jag sammanfatta året som gått i detta inlägget, för att själv reflektera över vad jag gjort och åstadkommit. Därför gör jag nu listan som jag annars gjort den 1 januari.

Vad hände 2015?
- jag invigde året bland fina vänner
- jag började på körskola och började plugga till körkortet
- jag sjöng på fyra bröllop och en begravning (inte riktigt, men en massa dop och tillställningar under våren och sommaren iallafall)
- jag var med på en fantastisk tema-och turnévecka med skolan med temat Hip Hop
- jag sökte typ 15 sommarjobb men fick inte ett enda
- jag började skriva och läsa berättelser på Wattpad
- jag var med på min nionde (tionde?) och sista dansshow i Showdansgruppen
- jag slutade tvåan
- jag fyllde 18
- jag tog körkort dagen efter
- jag hade en underbar midsommar
- jag blev officiellt pansexuell
- jag var med i en musikal som min fina vän höll i
- jag var i Stockholm med mamma
- jag gick med i Köpenhamns Prideparad med Alice
- jag började mitt tredje år på gymnasiet
- jag var på Lunds Humorfestival och såg Johan Glans, Jonas Gardell, Soran Ismail och William Spetz
- jag började dansa hos Dansstudio14
- jag var på Åkersberg och i Göteborg med kören
- jag blev för första gången på 8 år utan djur då Villemo dog, och två och en halv månad senare även Silje
- jag var med och anordnade en estetfest
- jag köpte mig en ny gitarr
- jag gjorde min första dansaudition
- jag såg Jonas Gardells föreställning Mitt Enda Liv med Rebecca
- jag började läsa Harry Potter-böckerna (bästa beslutet ever)
- jag var för första gången med om en nära släktings bortgång, min morfar
- jag var med i musikalen Annie där jag spelade Annie
- jag gick två luciatåg
- jag var med i en dansshow på vintern där jag dansade Hip Hop och Jazz
- jag hade en underbar jul

Gjorde du något i år (2015) som du aldrig gjort förut?
- vågade vara mig själv (löklök)
- dansade på dansaudition
- bytte dansförening
- spelade huvudrollen i en musikal
- var på stand-up
- tog körkort
(typ det jag skrivit där uppe)

Hur har ditt 2015 varit?
Helt fantastiskt. Många har sett detta som ett hemskt år, fyllt av hat och förtryck. Det är delvis sant. För världen har inte detta varit ett bra år. Men för mig, som individ, har detta året varit underbart.

Vilket datum från 2015 kommer du aldrig glömma?
Vet inte riktigt. Kanske den 16 juni, då jag tog mitt körkort. Det var ganska najs.

Vad är din största framgång 2015?
Tja, förutom hela "jag vågade vara mig själv"-grejen så får jag nog säga att jag kämpat som en gnu detta året. Har alltid haft något att göra, allt från körkort till sångjobb till skolan, och jag har tagit mig igenom allt förvånansvärt bra. Dock gick jag typ-ish in i väggen i våras, och efter det är jag inte lika stresstålig längre, men bortsett från det har det gått bra.

En annan framgång är att jag lärt mig säga "nej" till saker jag inte orkar med. Det fick jag som läxa efter våren, och det har gått helt okej faktiskt.

Bästa köpet?
Troligtvis min gitarr. Den är fantastisk. Kanske också vissa klädesplagg jag köpt i år som jag fullkomligt älskar.

Vad spenderade du mest pengar på?
Mitt körkort och allt som hör till. Det är ju sjukt hur dyrt det är med körkortsutbildning. På plats nummer två kommer nog min gitarr som inte heller var superbillig.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ahhhh, livet.

Vilka sånger kommer påminna dig om 2015?
För min egen del är det låtar med Ed Sheeran (han hänger med alla år hahah), Ylvis, The Ark, Matt Corby och Tom Odell. Sen har vi enskilda låtar som jag inte vill komma ihåg, och till sist såna som spelats på radio typ Sun is Shining, Waiting for Love och Shut Up and Dance with Me (eller vad de nu heter).

Vem har du umgåtts med mest?
Min familj, Astrid, Alice och mina klasskompisar.

Har du haft ett förhållande under 2015?
Nej

Vart reste du 2015?
Bortsett från Köpenhamn så var det bara Stockholm.

Är det något du saknar år 2015 och vill ha 2016?
Faktiskt inte. Lite mer mod kanske. Och lite mer tid.

Vad gjorde du på din födelsedag?
Skrev skrev körteoriprovet, firade för att jag klarat det och blev nervös inför körningen dagen efter.

Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?
Ja. Vi hade inte behövt uppleva alla dödsfall som jag och mina nära och kära upplevde. 2015 har varit fylld med sjukt mycket död. För mycket.

Vem saknade du?
Gud. Nej haha, vet inte. Beror väl på.

De bästa nya människorna du träffade?
Öh. Har inte träffat så många nya människor. Har det bra som det är med mina nuvarande vänner.

Vad vill du säga till dig själv inför 2016?
KÖTTA. Du kan klara allt bara du vill det. Lägg undan mobilen, läs mycket, sticka, sjung, spela gitarr och satsa på det du älskar. Livet ligger framför dig, det är bara för dig att ta det. Kör hårt, du är bäst.

Såg Jonas Gardell i fredags med Rebecca. Det var underbart. Han är typ den bästa människan som finns.

Såg Bjärnums höstshow förra helgen också. Alltså den skolan är helt fantastisk.

Ny gitarr. Finally.

I fredags åkte jag direkt från skolan till Lund tillsammans med Alice because it was finally time for Lunds humorfestival tjohooo (partymusik i bakgrunden). I maj/juni tyckte Alice och jag att ja, vi måste se stand up i september, så då köpte vi biljetter.

När vi kom fram vid tre så letade vi upp lokalerna/konserthusen vi skulle se stand up-föreställningarna i, och efter det satte vi oss på världens mysigaste (och dyraste) fik och köpte en varsin liten hallon- och blåbärspaj. Den var som var sänd av gudarna i himlen. Hjälp var god den var.

Efter det traskade vi bort till Lunds Stadshall eller vad den hette och påvägen dit gick vi förbi Soran Isamil (?!?!?! min inre fangirl dog). När vi fangirlat klart ställde vi oss i kön till Jonas Gardells föreställning som skulle börja 17.45 Vi hamnade typ längst bak i kön, men lyckades ändå få en plats längst fram?! (föreställningen var slutsåld men det var inga platsbiljetter, så man fick sitta vart man ville???? och ingen ville sitta längst fram, så vi tog chansen :))
Därefter så kom Jonas ut och min själ å da, hans föreställning var helt underbar. Jag hade ända till precis innan föreställningen började tvivlat på om det var värt att se Jonas (då jag mycket hellre ville se David Batra och Robin Paulsson som hade föreställning samtidigt), men det var bara för att jag inte visste hur han var då jag aldrig riktigt lagt ner tid på att ta reda på vem han är. Nu fick jag äntligen det tack vare föreställningen och åh vad jag vill ha en Jonas Gardell i mitt liv. Han körde bara nytt men ack så roligt material, och tack vare att jag och Alice satt längst fram (och var typ de enda under 20 i hela lokalen) så skämtade han med/om oss. Alltså om mig och Alice. Det var helt underbart.
Tyvärr tog hans 50 minuter slut allt för fort, men jag kommer alltid minnas föreställningen. Helt klart den bästa på hela helgen.

Efter föreställningen stack jag och Alice, helt lyriska, till McDonalds och åt mat. Därefter gick vi tillbaka till konserthuset en och en halv timme innan det var dags för Soran Ismail och Magnus Betnér. Under den tiden satt vi och laddade våra kära mobiler och därefter tog vi plats längst fram i kön så att vi skulle kunna få sitta längst fram igen. Och det var inga problem denna gången heller, vi hamnade på ungefär samma platser igen.

Alltså. Jag älskar Soran Ismail. Jag tycker han är underbar. Och trots att han och Magnus spenderade 50 minuter med att diskutera med varandra i en soffa framför publik, så älskade jag vartenda minut. Hade så velat sitta och diskutera med Soran. Hade så velat vara bästa vän med Soran. Uh.

När ännu en fantastisk föreställning hade tagit slut (Niklas gick på scen först, och jag tyckte han var rolig. Han engagerade hela publiken och jag fick några asgarvsmoment. Han stod och skämtade i kanske en kvart, sen var det Johannas tur. Henne förstod jag inte på mig för fem öre. Hon höll kvar vid skämten liiiite för länge och jag tyckte inte hon var så rolig. Dock var det Johans tur efter henne. Han var mycket mindre och tunnare än vad han ser ut att vara på tv, men lika rolig. Dock märkte jag att skillnaden mellan han och tex Niklas var att alla garvade åt Johan, oavsett vad han sa. Det behövde inte ens vara så roligt. Medan Niklas fick kämpa mer, trots att han kanske hade roligare skämt. I guess its because Johan is känd as fuck.

När den föreställningen var slut (den började kl 22.30) så rusade vi till tåget men missade det precis (det körde ifrån oss på perrongen...). Så vi fick fint vända om och gå tillbaka igen och traska runt i stan en timme till. På vägen tillbaka mötte vi en trött Johan Glans, och Alice fick en kram. Jag vågade inte göra något för jag tryckte han såg så trött ut...

En timme senare åkte vi hem, gick och la oss, vaknade, åt frukost och åkte sen tillbaka till Lund för att se *trumvirvel* William Spetz! Vi såg nämligen (när vi stod i kön till Johan Glans) på en tv-skärm att han också skulle vara på humorfestivalen. Först blev vi ledsna då vi trodde att han redan haft sin föreställning, men efter att jag kollat festivalschemat såg vi att han skulle vara dagen efter, alltså på lördagen. Så vi åkte tillbaka igen. I kön till hans föreställning ångrade vi oss lite när vi såg att vi var typ äldst på stället, men fem minuter in i föreställningen försvann alla tvivel.

Det var så fruktansvärt kul. Kanske inte (som jag läste i en recension) gapskratt-kul, men jag kände mig hemma och mysig, och jag blev liksom glad i själen av att sitta där. Hela konceptet var att en intervjuare (Amelie Nöörgard) intervjuade William, och sen spelade tre asgrymma skådespelare (från Månteatern eller vad det hette) upp scener ur hans liv baserat på vad han berättat. Asroligt var det, och som jag skrev, mysigt.

Efter 50 minuter var även denna föreställningen slut, men till skillnad från de andra vi sett så stannade William kvar för att prata och ta bilder med sina fans. Föreställningen hade gett mig så många frashbacks, så min 15-åriga William-galna sida var nyvaken (efter att ha sovit sen typ 2012) och SÅ redo att träffa sin idol. Så jag och Alice ställde oss bakom alla barn, väntade på att de skulle bli klara och efter kanske en kvart var det bara vi två och William kvar. När vi gick fram till honom så hade jag länge tänkt på något att säga, men innan jag hann öppna munnen utbrast William "men GUD vilken härlig aura ni har runt er????". Efter det kunde jag inte hindra mig själv, utan babblade bara på om vilket stort fan jag var en gång i tiden, och hur vi upplevde högstadiet på samma sätt och hur jag SÅ kunde känna igen mig i hans liv. Tack och lov stod han inte bara och blängde på mig utan verkade lika exalterad som jag. Alltså shit, genuint snällare människa får man leta länge efter. Han var så himla gosig (vill ha honom som min bästa vän också <333).
Sen fick vi två kramar och en dunderfin selfie, och med det var min underbara helg slut (nej alltså helgen var inte slut, men allt det roliga hade tagit slut).

Så ja. Nästa år ska jag till Lunds Humorfestival igen. Förhoppningsvis kan jag se Jonas Gardell, Soran Ismail och William Spetz igen. För shit, vad jag vill ha dom i mitt liv. Friendcrushar så hårt.

OCH JUSTE. För att göra helgen ännu bättre så har jag intrigerat med både Soran och William mer än en gång via sociala medier. Så glad. Fangirling so hard.

(okej. nu ska jag sluta. jag är bara så glad. okej)

(och ja jag har min mobil inställd på norska)

Jaha, då var mitt sista sommarlov slut. Trots att jag inte gjorde något av det jag tänkte göra, så har jag gjort en massa andra, grymma saker och detta sommarlovet har rockat.

Detta sommarlovet har jag inte:
- bloggat så mycket
- läst så mycket som jag hade tänkt
- blivit brun
- fullföljt mina "saker att göra i sommar"-saker
- blivit full en enda gång
- ätit lunch (har hoppat över den typ varje dag pga sen frukost)
- spelat någon gitarr. spelade så mycket i våras att det räckte över hela sommaren också

Men å andra sidan har jag:
- tjänat pengar utan att ha haft ett riktigt sommarjobb
- sjungit och spelat gitarr på scen i olika sammanhang
- umgåtts med alla människor som jag velat umgås med
- åkt till nästan alla ställen jag velat
- tagit körkort
- kommit ut ur garderoben. typ
- städat sjukt många bilar
- rensat ogräs
- varit med i en musikal
- firat midsommar på en dunderroligt sätt
- skaffat Spotify premium. bästa jag gjort på länge
- badat i både havet och i olika sjöar
- stannat uppe länge om natten
- haft huset själv en vecka med Tilda
- lärt mig använda tvättmaskinen heh
- varit i Stockholm med mamma
- varit i Danmark på Pride-festivalen med Alice och Arvid
- varit i Malmöfestivalen med Alice
- varit på Skånes Djurpark med Astrid
- shoppat supermycket (iallafall senaste månaden)
- målat hus
- hittat mig själv (så djupt)
- skejtat
- varit ute och joggat
- läst böcker
- skrivit berättelser på Wattpad
- spelat piano
- sovit med vintertäcket hela sommaren
- storstädat mitt rum
- kollat på en massa bra serier som till exempel Our Girl, Tyst Vittne osv
- storrensat garderoben
- varit lite besatt av typ Ylvis och Ruby Rose
- mått ganska bra faktiskt

Så ja. Nu hat två månader gått och imorgon börjar skolan igen. Förhoppningsvis blir det najs, har nästan längtat lite till den till och med. Men det är även lite vemodigt att lämna det, kanske än så länge bästa, sommarlovet bakom sig. I will miss you sommaren 2015.

Sommaren 2015, från början till slutet.

Alltså, denna dagen har varit så himla skum. Blogginlägget jag skrev igår skrev jag ganska mycket catched by the moment, efter att ha sett allas fina regnbågsprofilbilder. Jag delade det på twitter och så men tänkte inte så mycket mer på det.

Idag fick jag dock för mig att jag skulle dela med mig av det på Facebook, och innan jag visste ordet av det låg en av mina djupaste hemligheter öppet för allmänheten att se. Minuterna efter jag la upp det ångrade jag mig så mycket, sen kom inget annat än kärlek mot mig. Shit vilka människor jag har runt mig. Helt fantastiska. Något som började med ett litet blogginlägg slutade i en av mina mest gillade och kommenterade statusar någonsin. Alla har varit så fantastiska och överröst mig med kärlek.

Jag skrev inte bara blogginlägget för att lätta på mitt hjärta, utan en stor anledning till att jag gjorde det var för att jag ville avdramatisera hela grejen med att tycka om någon av samma kön. För varje människa jag känner som kommit ut ur garderoben så har jag blivit mer och mer inspirerad att själv berätta hur jag känner och tänker. Och jag hoppas att mitt inlägg fått någon att öppna upp sitt sinne lite, eller kanske hjälpt någon till att acceptera det faktum att alla inte vill kategorisera sin kärlek i fack. Det finns ju trots allt folk som varken ser sig som heterosexuella, homosexuella eller bisexuella, utan bara älskar, oavsett tex kön. Typ jag.

Jag tänkte också på när jag skrev inlägget att inte försöka göra det till en stor grej. För det borde inte vara en stor grej att komma ut, det borde inte vara något alls. Jag drömmer om ett samhälle där folk inte reagerar om man faller för folk av samma kön, eller där folk inte är beroende av att kategorisera kärlek.

Till sist skrev jag inlägget för att jag vill stötta. Jag vill inte ändra min profilbild till en regnbåge, jag vill vara en del av regnbågen. Det finns folk som har dött när de kämpat för LGBT-communityn, och jag vill inte bara glida in i bakgrunden på en räkmacka. Jag vill fightas med alla andra. Jag vill göra en skillnad och på alla sett jag kan kämpa för LGBT's rättigheter i samhället.

Idag har jag fyllt arton. Jag är numera myndig. Jag får bestämma över mig själv. Jag får dricka, köpa tobak (för det vill jag ju. not), ta körkort, ha tillgång till mina fonder på nätet, sjukanmäla mig själv och jag behöver inte längre "målsmans underskrift". Det är lite sjukt att tänka så.

Dagen började med att Tilda stack till England och jag till Kristianstad. Där fixade jag en grej som jag kanske skriver om imorgon. Efter det åt jag kinabuffée med mamma, shoppade i Kristianstads nya galleria (hittade en ny bikini <3) och körde sedan hem. Vid sex stack jag på en steppkurs och hjälp vad kul det var. Efter det stack jag hem, åt mat, duschade och kollade på en serie, och nu ligger jag här helt slutkörd. Dagen har varit bra, om än lite konstig, men jag är helt klart nöjd. Dock känns det inte som min födelsedag. Det känns som om det var min födelsedag i lördags när jag firades. Det var ett riktigt roligt släktkalas som jag spenderade med både släkt och vänner.

Nej nu ska jag sova. Det är en dag imorgon också.

Den sista bilden la Alice upp på min Facebook idag. Helt underbar bild.