Jaha. Då var snart min födelsedag över. Jag har varit med om bättre födelsedagar, denna har inte varit så bra. Sov 4 timmar inatt så har idag varit as trött. Har också bara typ åkt tåg, sovit, haft ont i huvud och hals och fotat studentbal idag. Det sista var riktigt kul. Fick så många fina bilder.

Igår såg jag då One Direction för andra gången i mitt liv. Det var riktigt bra, ångrar verkligen inte att jag köpte biljetter! Dock tyckte jag förra årets konsert var lite bättre, kan vara för att vi var närmre scenen/det var mindre "lokal"/det var inomhus.

Jag önskar jag kunde skriva en lika utförlig text om exakt allting som hände, men jag kommer inte orka det/kommer inte hinna. Men över lag var konserten bra. Det var stort, fett, mäktigt, blåsigt och kallt. Det märktes även att killarna var äldre, de var lite lugnare.

Några som däremot förvånade mig positivt var 5 Seconds of Summer. Har ju lyssnat på dom väldigt länge men trodde inte att de skulle vara så bra live som de verkligen var, för de var grymma! Synd att inte fler kunde deras låtar, det blev inte riktigt samma ös som med One Direction.

Slänger förhoppningsvis in ett inlägg imorgon innan vi åker till USA, för ja... sen åker vi *iiiiih*.

Igår var detta ett år sen. <3

Och här är från igår.

Jag ska se Ed Sheeran i November. Jag har velat detta i tre år. Tror inte jag har fattat det än. Han är så underbar. Jag är så glad.

Helt sjukt. Att det har gått ett år. Ett år.

http://aggekp.bloggplatsen.se/2013/04/25/

Igår fick två saker mig att gråta. Och jag gråter sällan nu för tiden.

Det första var ett gitarrsolo. Ett helt perfekt gitarrsolo, spelat av en kille i trean. Han är så fruktansvärt duktig, mitt mål är att bli lika duktig som honom när jag går i trean.
Vi hade ju då genrep inför turnén igår, och hans ensemble var näst först. De var riktigt grymma, men sista låten var helt fantastisk. Satt och log hela tiden.
Då när han körde sitt gitarrsolo i sticket, alltså har blev helt lyrisk. Min själv blev så lycklig. Åh. Då kom det några tårar.

Det andra var ett brev. Ett brev skickat ända från Frankrike. Till mig. När jag såg vem som skickat det tänkte jag "åh undra vad hon har för kul att berätta denna gången!". Men när jag öppnade det stod det bara fyra ord på hela brevet. Och dessa fyra ord fick mig att gråta.

... jag är helt euroforisk. Om det heter så?

Jag såg Dracula idag. Musikalen. I Kristianstad. Och herregud, det var den bästa musikalen jag sett. Och jag har sett många.

Innan jag såg musikalen så visste jag inte vad den skulle handla om. Man vet oftast vem Dracula är, men inte historian bakom. Så okej, lite kortfattat:

Det hela börjar med att Jonathan Harker blir skickad till Transylvanien av sin avodkatfirma för att hjälpa Dracula, deras nya "kund", att flytta till England. Johanthan inser ganska snabbt att det är något skumt med det hela, och blir tillochmed varnad av Dracula att vara försiktig. Trots detta kan inte Dracula motstå sin frestelse att bita Jonathan och gör det så att Jonathan blir sjuk. Samtidigt ser Dracula en bild på Jonathans fru, Mina, och blir jätteföräldkad i henne.

Samtidigt är Mina hos sin väninna Lucy, som ska gifta sig. Tre män har friat till henne, men hon har valt en. Dock lämnar Mina Lucy efter att hon fått reda på att Jonathan är sjuk, och åker då till Transylvanien.

Samtidigt försöker Dracula kontakta Mina genom tanken, men kommer åt Lucy istället och biter henne så att hon senare dör. Mina inser då att hon måste "möta" Dracula själv så att inte fler ska dö, och gör sig då "lättåtkomlig" för Dracula (vitlök, vigt vatten, krucifix, biblar etc är saker som håller han borta). Mina blir sedan kär i Dracula, som redan är störtförälskad i henne, och båda biter varandra. (typ HAHAH)

Samtidigt försöker Jonathan, Lucys man Arthur, de andra två som friade till Lucy och Van Helsing, leta upp Dracula och döda honom. (Van Helsing är en professor som kan det där om vampyrer). Men innan de hinner göra det så inser Dracula, tack vare Minas kärlek, att han inte borde leva mer. Han har dödat så många genom sitt långa liv, och evigt liv är inte det han önskar nu när han har funnit den han älskar. Så Mina dödar Dracula, trots att hon älskar honom.

"Vi älskar varandra men är menade att gå" eller något sånt sjöng dom. Så fint.

Så ja, en "kort" sammanfattning av Dracula. Så brutalt bra den var, tror ingen förstår. De var bara ca 10 pers i ensemblen men de verkade som mycket mer. Och alla sceniska grejer de lyckades med, halleluja. Tex introt var så att Dracula hängde i taket med en rock på sig som täckte hela scenen. Sååå mäktigt.
Och han som spelade Dracula hade först på sig en mask som gjorde att han såg ut som en gammal gubbe. Sen när han bet Jonathan så tog han av masken utan att man märkte det och wow det går inte att förklara.
Sen att jag kände typ alla huvudpersoner gjorde det bara bättre. De var så duktiga, ah jag blir så glad.

Detta inlägget var ganska flummigt och kanske tråkigt, men det skiter jag i. Är så glad.

Kristianstads teater.