Idag har faktiskt varit en ganska bra dag, var nog lite tack vare healingen som jag fick/var på igår.
Imorse stack Tilda på konfaläger (FUSK), pappa stack och jobbade och mamma var ledig wey hey. Fast imorn jobbar hon så då blir jag helt ensam.
Vid 11 idag kom Emelie, osså gjorde vi ingenting fram tills vi började laga mat vid kl ett. Vi lagade pasta och skit stark korv samtidigt som vi dansade till låten Uptown Girl haha.
Sen vid två stack vi och shoppade med vår dansgrupp. Det var faktiskt ganska kul, vi var sådär cirkus 12 pers som bara fick runt på led på stan hahahah. Vi köpte sportbh:ar och vita linnen att ha på showen, skit fula, men vad gör man inte för konstens skull.

Sen gick Emelie och jag och fikade. Vi satt längst inne i hörnet på konditori Lövet och tjockade oss. Vi var där jättelänge för att vi ändå inte hade något bättre för oss... haha.
Sen följde hon med mig hem igen och vi skrattade och spelade gitarr hahah.

Jag hade planen att göra en massa läxor idag, men det skjuts upp tills imorn. Eller övermorgon. Haha eh.
Nä nu ska jag banne mig sova, är jättetrött. Godnatt!

Vad kärlek är för mig.

Åh herregud. Okej. Vad är kärlek för mig. 
Det beror på vad för kärlek man tänker på. Jag har aldrig varit tillsammans med någon, så sån kärlek kan jag inte skriva om. 
Men om jag tänker på ordet kärlek så dyker det upp lite tankar i mitt huvud. 

Bland annat kärleken till familj, djur och vänner. Det är sån kärlek som man kanske inte går runt och tänker på, hur mycket man egentligen älskar dom. Man är ju inte kär i dom, kär som man blir i sin partner (lol, "partner"), men man älskar dom ju ändå oändligt mycket. För det är ju det jag gör. Jag älskar ju min familj, min kanin och mina vänner. 
Den kärleken är kärlek för mig. 

Sen har vi den kärleken som man kanske tänker på... Först. När man blir kär i någon. Och den sortens kärlek för mig är kärlek på avstånd. Möta med blicken, "råka gå nära personen", rodna. Det är den kärleken jag har upplevt. Eller, vet inte om man kan kalla det kärlek, då det bara är jag som är kär... 
När jag gillar någon, så är jag extremt feg. Jag går inte fram och "haffar" som vissa av mina kompisar gör. Jag inprincip tittar bara på personen. "Här vänder jag mig om och oj där var du oups nämen vad fina ögon du hade låt mig titta". Ungefär sådär. Det är det ända jag gör. Är jag riktigt modig lägger jag till personen på Facebook. Punkt. Där går min gräns. Så 99 % av människorna jag har varit förtjust i (ha ha förtjust) har inte vetat om det. Eller jag tror inte det iallafall. Jag har ju inte frågat, så jag vet inte. 

Men det är kärlek för mig. Kärlek till nära och kära, och kärlek på avstånd. Jag väntar på den dagen då jag kommer uppleva en förälskelse (eller okey det inträffar inte på en dag haha, men ni fattar). 

Denna bilden har jag tagit wey hey.