And I'll make you a heart pendant,
with a pebble held in my hand.
And I'll carve it like a necklace,
so the heart falls where your chest is,
And now a piece of me,
is a piece of the beach,
and it falls just where it needs to be,
and rests peacefully.
You just need to breathe,
to feel my heart against yours now,
against yours now.

Fräsigt.

Lyssnade igenom en massa gamla låtar idag (eller igår men whatever).
En massa Sofijah - låtar.
Lyssnade mycket på henne när jag var typ 11-12 år gammal och trodde jag var typ deprimerad VILKET JAG INTE VAR för nu i efterhand inser jag hur bra jag hade det.
Men alla minnen kom tillbaka.
Tankarna, minnena, låttexterna.
Kan fortfarande några texter, omg haha. Dom har faktiskt satt spår i mig.
Tiden då jag låtsasdeppade och trodde jag hade problem, medan mitt liv egentligen var typ perfekt.

Lyssnar jag på låtarna jag lyssnade på för bara ett år sen så strömmar minnen. Minnen som bara jag har. Minnen som ingen vet om, som jag delar med mig själv. Alla tankar jag tänkte, alla blickar jag kastade, minnen.
Minnen. Överallt. Jag vet inte om jag gillar dom eller ej.

"håll hårt i min hand när änglarna faller
säg ingenting bara håll mig i handen
du är det finaste jag vet, det finaste jag vet"

Tre år sen och en väldigt dramatisk jag.