... Tar jag imorn, för hinner inte idag.

(inlägg sen förra året)

Var i kyrkan igår och lyssnade en stund på Daniels band Malkut (?). (Daniel är en av våra coola präster, vi har bara coola präster).
Och då såg jag konfaledare, konfirmander och åh. Jag ville bara bli en av dom. Sitta där, 14 år, o-konfirmerad och skriva i min lilla gudstjänstlogg. Jag vill också på läger, träffa nya människor, se vackra ansikten, känna lycka, göra jättetöntiga namnlekar, titta på folk, sova för lite om nätterna, gå runt i mysiga kläder hela tiden. Även fast att jag var mitt i att hitta mig själv under min konfa-tid, så var det ändå något av det bästa och roligaste jag någonsin gjort. Jag vill på riktigt tillbaka. Framförallt till den dära kvällen, då vi hade psalmfestival. Tror det var näst sista kvällen. Eller sista. Jag satt längst ut till kanten och kollade på dom som "uppträdde". Och på en speciell människa. Och sen efter psalmfestivalen gick jag och la mig, och spelade upp alla underbara stunder om och om igen i mitt huvud. Ögonen. Armarna. Som jag också såg igår. Alltså ÅH. Jag vill tillbaka.

Usch nej. Jag vill vara konfirmandledare sen någon gång, vet dock inte om det blir något av det. Det hade varit jättekul. Åh vad jag vill tillbaka.