Ursäkta bomben med bilder #sorrynotsorry                                

Nu när ni ändå dräller runder på min blogg så MÅSTE ni se detta klippet.

Det varar i en timme (och jag tvingar er inte att se hela) men det är värt det. Alltså ÅH.

https://www.youtube.com/watch?v=i5RpFW9q60E

Jag måste vara riktig jobbig att hanskas med. Det slog mig... innan.

Jag har ju insett det innan haha men jag kom och tänka på det idag när jag stod och städade (nej jag stod inte alls och tänkte ut hur hela detta blogginlägget skulle se ut, när jag städade.......) iallafall.

Jag ska skriva vad jag menar (om du inte redan känner mig så väl så du insett att jag är en jobbig typ) (eller man behöver inte känna mig såååå väl för att inse det). IALLAFALL.

Jag älskar uppmärksamhet. Jag tror alla älskar att få uppmärksamhet, även om man inte vill erkänna det. Men jag gillar inte all uppmärksamhet, och jag gillar inte alltid att få det heller.

Det finns många olika sorters uppmäksamhet. Dels finns det den som jag ogillar skarpt: "Åh allihopa kolla på Agnes!" osså vänder alla sina huvuden mot en och beundrar en och pratar om en och nej. Det gillar jag inte. Alls. 

Däremot gillar jag mer uppmärksamheten man får av ett få personer. När någon säger att man har en fin tröja, att man sjunger fint, att man är en snäll person (dåliga exempel, brist på fantasi). Men ni fattar va. Den uppmärksamheten gillar jag. Det lilla, det man blir så glad över. Det ska inte vara en massa folk som alla tycker att: wow vad fantastisk du är, och står runt en och drar i ens nya fina hår och ni fattar. Det blir så överflödigt. Det ska vara personligt och fint.

Nu låter jag som ett sånt barn som bara vill ha uppmärksamhet hela tiden och aldrig är själv och så men nej. Så är det inte. Att vara själv är något av det mest underbara som finns. Min ensamtid är min bästa tid. Ibland blir jag bara lite väl ensam.

Jag låter också som en sån som skulle bli sur och arg om många ger mig uppmärksamhet/ger mig komplimanger. Klart gillar jag det. Håll det bara på en viss nivå.

Sen finns det ju dålig uppmärksamhet också. När folk uppmärksamhetar (?) en på ett dåligt sätt. Sånt vill jag hålla ifrån mig.

Jag är också en sån person som inte alltid vill ha komplimanger. Jag blir ibland sur och bara "jaja okej sluta" när folk ger mig komplimanger vid fel tilfälle. Och sen ibland kan jag sitta hemma själv och vara as ledsen för att ingen säger något.

FÖRSTÅR NI NU VAD JAG MENAR. Jag kan inte vara lätt att handskas med. Jag vill att människor ska... vara som jag vill. Å andra sidan anpassar jag mig ibland så att jag blir som människor vill att jag ska vara. ÅH SÅ DJUPT.

Jag säger också mot mig själv. Jag tycker en sak, men ändå inte... Jag tycker så mycket, gör så lite.

Jag måste sluta tänka på sånt här. Detta inlägget blev inte ens intressant.

Och jag skrev som om uppmärksamhet och komplimanger är samma sak. Jaja. Bara läs detta inlägget. Ifrågasätt inte.