Tjenis tjenis. Idag har jag bara storstädat källaren, sjukt skönt nu i efterhand men sjukt jobbigt att hålla på med. Men det var inte det jag kom hit för att skriva om.

Jag fick ju, om någon missat, Ed Sheerans självbiografi i julklapp. Jag kom egentligen på att jag önskade mig den bara några veckor innan julafton. Sökte på hemsidor där man kunde hitta "+" och "x" (Eds album) som vinyl (då jag önskade mig dom också) när den plötsligt dök upp som "saker du kanske också är intresserad av". Och då kände jag mest att ja men jag tycker ju om Ed så varför inte önska mig hans bok. Hade inte hört eller läst så mycket om den förut, visste bara om att den existerade. Men om Ed skrivit den kunde den ju inte vara annat än bra. Så redan samma dag sa jag till min faster att jag önskade mig den i julklapp och nu sitter jag här med den.

Alltså shit.

Jag bara läst halva än så länge (eller bara och bara, det är ganska mycket text och så är den på engelska) men jag har redan fastnat helt och älskar om möjligt Ed ännu mer nu. Alltså shit (igen). Vilken människa. Jag blir så sjukt inspirerad av honom så det finns inte.
(om du inte redan slutat läsa så vill jag varna för idoldyrkan lvl 1000 om tre
två
ett)
Han började verkligen från botten och jobbade sig uppåt. När han var 16 hoppade han av skolan och flyttade till London för att satsa på det han älskar. Musiken. Under några år hade han inte ens någonstans att bo, utan sov på tunnelbanorna på morgnarna (de är stängda på natten), skrev låtar på dagen och spelade på barer/klubbar på kvällen och natten. Han enda inkomst var från ställena han spelade på eller CD'sarna han lyckades sälja. Och pengarna som blev över (de som inte användes till tunnelbanebiljett eller mat) sparade han så att han kunde spela in och köpa fler CD's som han därefter kunde sälja. Han kämpade verkligen. Och jag ser upp till honom så sjukt mycket pga det. Han blev inte upptäckt av någon känd människa via youtube, eller via en talangjakt. Han blev gradvis mer sedd och uppskattad, och trots motgångar gav han aldrig upp.

Jag vill också ha den drivkraften. Tänka att "äh vafan" och flytta till en stor stad och våga ta för mig. Våga synas och spela och göra det jag älskar. För jag vet att det inte är omöjligt. Ed lyckades. Och han var som jag från början, bortsett från att han hade tvåhundra gånger mer drivkraft än mig.

Jag vill försöka. Jag vill våga.