Shit. Får jag bara välja en grej? Det finns så mycket som får mig att bli lycklig, på riktigt. Jag hade kunnat skiva en hel lista. Men om jag bara får ta en, då väljer jag...

Estet.

Alltså. Det bästa valet jag gjort i mitt liv än så länge, är att jag valde att gå estet på gymnasiet. Jag har tackat mig själv så många gånger för det, och kommer troligtvis göra det många fler gånger. Estet är verkligen det bästa som hänt mig.

För det första är det min klass. En knäppare, roligare, högljuddare, störigare, accepterande, underbarare klass får man leta efter. Vi är arton stycken och trots att det finns stunder då jag bara vill slå alla, skrika rakt ut och sätta mig ner i ett hörn så tycker jag om dem ändå. Trots att min klass ibland ger mig migrän och magsår och gud vet vad, så hade jag inte velat byta klass ens om någon erbjöd mig pengar för att göra det. Min klass är den bästa klassen som finns och ensam i sitt slag. Den är en enad union med människor som är beredda att stå upp för varandra och finnas för varandra. Tillsammans har vi upplevt sorg, rädsla och en förfärlig massa stress, men också lycka och en massa skratt. Tack vare min klass vågar jag stå upp för mina åsikter och säga vad jag vill ha sagt. Åh vad jag älskar er alla.

Men det är inte min klass som gör mig lycklig, utan även de andra estet-klasserna. Ettorna och treorna.
Ettorna har vi kommit sjukt nära på bara ett halvår, och jag tycker inte illa om någon i den klassen. Det är en fruktansvärt fin klass (nästan lika bra som vår) och redan nu har de en sjukt bra sammanhållning. Jag tror det kan hjälpa lite att min syster går i den, tack vare det blir jag mer bekväm runt hennes kompisar. Jag är så lycklig över att vi och ettorna har ett och ett halvt år kvar tillsammans med varandra (innan vi slutar), för som det ser ut nu så kommer vi vara världens tajtaste när vi tar studenten (hoppas jag).
Treorna är även de bästa treorna man kan tänka sig. Är inte lika nära de som med ettorna, men det gör inget. Jag känner mig säker med alla i den klassen och det är en jätteskön känsla.

Sist men inte minst har vi lärarna. Våra kära estet-lärare. Shit vad underbara de är. Stöttande, duktiga och med ett fantastiskt sätt att undervisa. De är även extremt roliga och man känner att de gör sitt bästa för att lära ut vad de kan, även på individnivå. Estet-lektionerna är mycket roligare tack vare lärarna, och jag vill bara lära mig så mycket jag kan. Jag tycker t.o.m att de är så bra så att jag vill bli en estet-lärare själv nån gång i livet, för att lära ut estetare med lika stor glädje som dessa lärarna gör nu. Jag vill att eleverna om tio år ska ha en lika rolig gymnasietid som jag har.

Så ja, nu är min kärleksförklaring över. Kort och gott, estet gör mig skitlycklig.