Hm. Usch vad svårt detta är. Har så lite tid på mig att skriva. Och så är jag trött. Alltså uh. Vill skriva något jättedjupt och filosofiskt men känner på mig att det inte kommer bli det.

Vill vänja mig av vid att jag alltid lägger mig jättesent. Behöver skitmycket sömn har jag märkt för att må bra, men likväl ligger jag och håller på med mobilen två timmar efter när jag borde somnat/när jag la mig i sängen.
Jag vill lägga mig runt tio, och somna vid halv elva. Men det som händer är att jag går upp på mitt rum vid tio, gör annat oviktigt till halv elva, gör sedan mig i ordning till typ elva, håller på med mobilen till närmre tolv och då är det redan kört. Så tänker jag nästa dag (ibland också samma kväll) att shit jag måste lägga mig tidigare nästa gång. Gör jag det? Nope. Vill jag det? Mer än något annat.

Jag är ofta för trött, och det enda som hjälper är att sova. Kolla bara vad jag gör nu, skriver ett blogginlägg vid tio. Efter detta ska jag duscha, göra mig i ordning och sen lägga mig. Och jag är skittrött och har varit hela dagen.

Varför kan jag inte bara lägga mig i tid? Hur svårt kan det vara?

En annan sak jag vill vänja mig av med som hör lite ihop med den övre är att komma för sent. Jag kommer för sent till allt. På riktigt. Allt. Inte bara sådär lite till skolan eller när man ska möta en kompis, utan allt. Tandläkaren, kören, skolan, tåget, dansen, hem efter skolan, filmkvällar, bussen, träningar, frisören, massören, ridlektionen. Allt. Jag är sämst på att passa tider. Och det är så pinsamt. Det har blivit lite av min grej i skolan att komma för sent, och det är kanske lite småkul sådär. Men jag vill inte ha en sån "grej". Jag vill inte att det ska vara lite småkul, något man skrattar åt. Jag tycker det är pinsamt. Jag skäms. Att jag aldrig lyckas komma i tid. Till något. Kommer jag komma för sent till mitt framtida jobb också? Till mina framtida barns aktiviteter? Till mitt eget bröllop?
Jag vill att jag någon gång ska lära mig, för jag har kommit för sent hela mitt liv. Jag vill någon gång inse att shit Agnes, detta är inte okej. Jag vill inte komma för sent.
För vem vet vad jag missar?