- Varför röker folk fortfarande?

Seriously. Det är något av det äckligaste, ofräschaste, dummaste, konstigaste och mest onödiga man kan göra, och folk gör det frivilligt? Fortfarande? Det är år 2015, varför är rökning inte förbjudet än? Det finns inget bra med rökning, inte ens när jag tänker efter. "Det är en social grej". Ja men om alla slutar röka så kan vi ju vara sociala på något annat sätt istället? Vi som inte röker är ju inte direkt osociala? 

Och alla tonåringar som börjar röka för att "alla andra gör det" (alla = personer i ens umgägeskrets, för långt ifrån alla människor röker, tack och lov), snälla, don't. Once you get there, it's so hard to get out. Du kommer bli fattig, illaluktande, beroende och dö i förtid. Plus få en massa följdsjukdomar. Hur jävla kul låter det på en skala? Och juste, små barn få gå runt på andra sidan jorden och plocka ihop tobaken som du tuttar eld på och sedan skitar ner vårt samhälle med. 

Nej, rökning är helt värdelöst och fullkomligt onödigt. Hade jag kunnat ändra på saker i världen hade en av de första sakerna varit att få människor att sluta röka (och gärna snusa när jag ändå håller på) för att så mycket skulle bli bättre i världen.

- Varför gör min töjning fortfarande ont?

Jag satte i en 3mm för snart 4 veckor sen, pls stop hurting. Jag vet inte heller om jag bara inbillar mig, eller om det faktiskt gör ont. Och jag vet inte om det är ett sår där, då det varken blöder eller varar, eller om det är något annat. Jag tvättar och smörjer in den varje kväll, but idek. Får väl vänta och se. 

- Vad är det speciella med Spotify?

Jag har inte kommit på det än iallafall. Jag tycker att min gamla version av iTube funkar finemang.

- Varför tar jag inte åt mig komplimanger?

Folk kan säga så snälla saker till mig, jag svarar "tack" och sen är det inget mer med det. Säger däremot någon något inte lika snällt till mig, så kan jag komma ihåg det i flera år och bli ledsen pga det bara sådär. 

- Varför ser jag bara det jag vill se?

Låt oss säga såhär. Ställer en person en fråga till mig, då svarar jag. Råkar en person gå in i mig, så flyttar jag mig. Får jag ögonontakt med en person, slår jag fast att det nog var av "misstag".

Om däremot en person jag tycker lite extra om ställer en fråga till mig, kan det göra hela min dag. "Omg han vill veta något om mig, han bryr sig". Om en person som jag "fancy"ar (svengelskt ord) råkar gå in i mig, ser jag det som att han stöter på mig. Om jag får ögonkontakt med en person jag vill ha ögonkontakt med, blir jag glad och till mig.

Varför ser jag bara det jag vill se? Varför tar jag samma handling från två olika personer så olika? Jag blir så sur på mig själv. Jag har gått halva mitt liv inställd såhär och det får mig att missa saker som sker rakt framför mina ögon. Det får mig att omedvetet blunda för en annan sanning än den jag vill se. Jag vill vara öppen, se allt som har med mig att göra, istället för att kolla på saker som inte har med mig att göra. För det slutar bara med att jag inser att jag kollat snett hela tiden, och inte bara missat saker utan också inbillat mig en massa skit. Vad är meningen med att se om man inte inser? (där fick jag minsann till det).

- Varför är jag så omotiverad till allt som inte har med musik att göra?

Jag har aldrig varit så omotiverad som jag är nu. Skiter fullständigt i läxorna (eller nästan heh) och orkar knappt komma i tid till skolan (inte för att jag brukar komma i tid, men jag brukar iallafall försöka). Jag är lite rädd för mig själv. Sitter bara hemma och kollar på film, möglar, äter och sticker på danslektioner. Det är tack och lov fortfarande kul. Nästan roligare än vanligt faktiskt. Kören däremot, skit vad trött jag är på den. Men jag vill inte sluta, för det kommer bli kul snart igen, hoppas jag iallafall. 

Brukar inte längta till lov, för jag tycker om skolan sjukt mycket. Men trots min kärlek till min klass vill jag inget annat än att ha sommarlov nu. Eller påsklov. Jag vill fylla 18. Jag vill tatuera mig. Jag vill sommarjobba. Jag vill skriva låtar. Jag vill vara på Siesta. Jag vill umgås med mina kompisar. Jag vill bada. Jag vill träna. Jag vill gå runt i tunna kläder, trots att jag älskar tjocka koftor, min vinterjacka och mina kängor. Jag vill känna vinden i håret. Jag vill bli solbränd. Jag vill gå barfota. Jag vill till och med få myggbett.

Jag vill inte sitta inne. Jag vill inte pluffsa igenom snö. Jag vill inte läsa om ordklasser och ta ut satsdelar. Jag vill inte läsa historia. Jag vill inte halka omkring med min cykel. Jag vill inte sitta i mörker redan klockan sex på kvällen. Jag vill inte plugga glosor. Jag vill inte frysa. Jag vill inte ha ont i huvudet. Jag vill inte sitta inne. Jag vill inte sura.

För jag är så sur just nu. Min o-motivation gör mig fruktansvärt grinig och lättantändlig. Varför är jag så sur. Jag orkar inte med det, det tar så mycket kraft och energi från mig. Jag vill vara glad, sprallig och pigg. Inte sur, slö och trött. Det är det jag är just nu. Januaridepressionen har aldrig varit värre.

- Varför uppskattar jag inte mig själv?

Åh nej, göm er. Här kommer lite egoboost. Sånt får man inte skriva eller prata om i Sverige. Här ska vi bara höra från andra hur bra vi är.

Men nu säger jag till mig själv att jag är bra. Jag är jag, ingen annan. Jag är rolig. Den roligaste människan jag vet faktiskt. Ingen får mig att skratta så mycket som jag själv får. Jag är smart. Jag tänker ofta utanför boxen och är duktig på att analysera (vilket kan vara dåligt då det leder till att jag överanalyserar, heh). Jag är kreativ. Jag kan skriva låtar, rita och måla. Önskar bara jag hade mer tid till det. Jag är musikalisk. Jag kan dansa, sjunga, spela gitarr och piano. Jag kan göra mycket av det samtidigt och jag älskar det. 

Jag älskar mig själv. Det gör jag. Jag är så glad över att jag är jag, för jag hade inte velat vara någon annan. Visst, ibland har jag dagar jag bara vill slå mig själv och är fruktansvärt sur på mig själv, men de dagarna blir färre och färre. Idag är dock en sån dag, och det är därför denna punkten fick vara med  detta inlägget. Idag har jag varit arg, frustrerad och bara velat gå ifrån mig själv för att låta mig själv vara ifred. Jag har sagt saker jag ångrat, gjort saker jag ångrat och handlat på sätt som gett konsekvenser som inte varit så bra. Därför behöver jag denna påminnelsen, att jag faktiskt är bra. Och att folk tycker om mig. 

Kom ihåg, det är inte coolt att fejka dåligt självförtroende. Det enda som händer att du får ett gäng människor som inte orkar ge dig komplimanger längre då du bara förnekar komplimangerna eller säger emot dom. Och dåligt självförtroende. Att fejka att må dåligt resulterar oftast bara i att man mår dåligt på riktigt efter ett tag.

Så därför fejkar jag nu lycka för att må bra. 

- Varför ägnade jag en timme åt ett varför-inlägg?

För att det behövdes. I regret nothing. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta är det första inlägget denna månaden, och det sista inlägget på länge. Vet inte om jag någonsin gått såhär länge utan att blogga, och det beror på att jag nu i December dragit ner mycket på mitt mobilanvändande, och insett att det inte är värt ...

Såg Jonas Gardell i fredags med Rebecca. Det var underbart. Han är typ den bästa människan som finns. Såg Bjärnums höstshow förra helgen också. Alltså den skolan är helt fantastisk. ...

Tydligen exakt fyra år sen jag fick reda på att Misty dog idag. Höll på att glömma. Lite sorgligt hur jag nästan glömmer något som en gång i tiden betydde så mycket för mig. ...

Jag orkar inte med min mobil längre. Vilket är skönt. Men det är segt när jag vill blogga, för då behöver jag den. Nu är snart denna veckan slut och det har varit den underbaraste tema- och turnéveckan jag varit med om. Helt fantastisk. Har inte ...

Ny gitarr. Finally.