Idag i kyrkan hörde jag den bästa predikan jag någonsin hört. Den var fantastisk. Den var lång, och varje ord sög jag åt mig som en svamp. Och en av de saker prästen pratade om ska jag berätta här.

Prästen jobbade för några år sen på en gymnasieskola. Denna skolan hade en grupp som elever på skolan från olika kyrkor kunde gå med i. Där kunde de dela erfarenheter, be och lära varandra olika saker. (vi har en liknande grupp på min skola, Kristna Skolgruppen).
I denna gruppen hade eleverna pratat om Jesus och lärt varandra om Jesus (eller nåt sånt var det). Och en tjej ville dela med sig av Jesu budskap till andra, så på Alla Hjärtans Dag skrev hon tre enkla ord på en lapp och la i ett helt random skåp.

Hon visste inte att personens skåp tillhörde en kille, som just denna dagen hade bestämt sig för att begå självmord. Killen åkte som vanligt till skolan för att genomföra sin sista dag i livet. När han öppnade sitt skåp för att ta sina böcker flög en liten lapp ut med tre små ord handskrivna på den. Han förstod att det var en lapp som inte var skickad till alla, utan det var en lapp som någon valt att lägga till just honom.

"Jesus älskar dig" räddade denna killens liv, som idag jobbar inom det kyrkliga. Jag fick tårar i ögonen när jag hörde det här. Jag må inte vara supertrogen, men sånt här får mitt lilla troende inre att vakna till liv. Att folk tror så mycket att det kan rädda liv är något vackert. Människor behöver tro på något som inte går att bevisa, och när man då tror på samma saker förenas länder, nationer och människor, och blir ett.

Med detta vill jag också säga att allt räknas. Något så litet som några ord kan rädda liv. Likaså kan även några få ord ta liv.