Herregud alltså. Denna dagen går till historien. Denna dagen är en sån dag man kommer titta bak på och minnas. Vet inte som bra eller dålig. Mest konstig tror jag. 

Den började med en engelskalektion. Sista engelskalektionen denna terminen. I nian. I hela grundskolan. Det blev lite sorgligt. Emma tackade oss för saker, sen fick vi gå runt och tacka varandra för olika saker. Det var kul, men sorgligt. 
Sen stack jag hem och hämtade kakor för det var den sista franskalektionen också. Vi satt först och pratade lite på franska om vad vi skulle göra på sommarlovet och sen gick vi ut och åt kakor och spelade boule. Hahah vi suger på boule, allihopa haha. Men det var lite småtrevligt. 
Efter det hade vi idrott och vi gick igenom HLR (HjärtLungRäddning) och lite sånt. Det var skit drygt. Kvinnan på instruktionsfilmen pratade som om vi var efterblivna... Vilket vi är. Jaja. 

Sen hade vi lunch. En helt vanlig lunch. Köttfärssås och spagetti. Vi gick in, åt, gick ut. PRECIS när vi gick ut ur matsalen fick jag ett sms av Julia. Hon skrev att några gymnasiekillar i trean från en annan skola hade rusat i i vår matsal (endast iklädda kalsonger) och börjat kasta vattenballonger. Och inte en. Utan många. Vi missade såklart dom men gick in direkt efter att dom hade gått ut. Hela matsalen var blöt. Allt var dränkta i vatten. Vi gick ut igen och överallt kom folk ut, blöta, fullkomligt dränkta i vatten. Några kom ut ledsna. Då hade deras mobiler gått i sönder pga vattnet. Någras mobiler hade också fallit i golvet pga trycket i vattnet och var därför spruckna. Vaktmästaren sprang rundor. Lärare var sura. Vissa elever skrattade. Vissa var skitsura. Det var k a o s. På riktigt.
Jag och mina kompisar bara stod där och iakttog alla haha. 

Men okej. Vi kom över det.  Gymnasieeleverna skulle komma och städa upp det sen igen. No big deal. 
Så nu skulle vi då till Militärmuseet (wohoooo...). Alla tog sig dit på olika sätt. Vissa gick, vissa cyklade, vissa körde moppe. Jag, Emily och Filippa cyklade. Allt var som vanligt fram tills vi körde runt en kurva och såg två moppar ligga ner på marken, precis innan tunneln. Filippa började cykla skitfort så vi gasade bort till personerna det snabbaste vi kunde. När vi kom närmre såg jag att det var Simon och Adam. Simon stod i full färd med att ställa mopparna upp medan Adam precis reste sig upp när vi kom. "Shit dom har trillat" tänkte jag. Undra om det är ok med dom. 
När vi kom närmre ställde vi våra cyklar där (mitt på vägen) och rusade fram till dom. En bil som stod och pratade och undrade vad som hade hänt vinkade och stack. 
Simon såg oskadd ut. Men Adam... Hans ansikte var helt rött och blött, och det blödde lite från det vänstra ögat. Han hade små skrubbsår på benen (han hade bara shorts) och han tog sig själv om ansiktet hela tiden. Då visade det sig att några gymnasieelever (gissningsvis några av dom som kastade i matsalen) hade kastat en vattenballong på Adam. På hans ansikte. Och han hade inte haft sitt visir nere. Så han fick vattenballongen hårt i ögonen. Då hade han bromsat och Simon hade kört in i honom så dom trillat i diket. Dom hade kunnat trilla ut mitt i vägen och blivit påkörda eller något mycket värre, vad som helst. Men det gick ändå förvånansvärt bra. 
Men bilen med gymnasieeleverna hade bara kört vidare. Så nu stod vi här med en skadad kille. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra, men vi försökte trösta Adam. Han sa att han inte kunde se med sitt vänstra öga, och det var helt svullet. Vi började med att ringa Anna medan Adam ringde sina föräldrar. Dom polisanmälde då det innan dom kom. Sen kom typ hela klassen (på sin väg mot Militärmuseet) och alla blev skitsura på dom som hade kastat. Några tjejer i min klass berättade att även dom hade fått vattenballonger på sig, men att dom hade haft sitt visir nere. 
Sen kom då Anna och Adams föräldrar och det fanns inget mer vi kunde göra. Så vi stack till Militärmuseet. Åh det var så tråkigt. Och man kände inte riktigt att man orkade bry sig. Påvägen hem från Militärmuseet såg vi sen hur poliser stod och intervjuade fyra killar, och Adam var inte där då han hade stuckit till sjukhuset. 

Så ja. Sen slutade vi och jag kom hem. Detta har varit min dag hitintills. 


Ibland känner jag mig bara så ful.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta är det första inlägget denna månaden, och det sista inlägget på länge. Vet inte om jag någonsin gått såhär länge utan att blogga, och det beror på att jag nu i December dragit ner mycket på mitt mobilanvändande, och insett att det inte är värt ...

Såg Jonas Gardell i fredags med Rebecca. Det var underbart. Han är typ den bästa människan som finns. Såg Bjärnums höstshow förra helgen också. Alltså den skolan är helt fantastisk. ...

Tydligen exakt fyra år sen jag fick reda på att Misty dog idag. Höll på att glömma. Lite sorgligt hur jag nästan glömmer något som en gång i tiden betydde så mycket för mig. ...

Jag orkar inte med min mobil längre. Vilket är skönt. Men det är segt när jag vill blogga, för då behöver jag den. Nu är snart denna veckan slut och det har varit den underbaraste tema- och turnéveckan jag varit med om. Helt fantastisk. Har inte ...

Ny gitarr. Finally.