Cred till Mikela och hennes pojkvän.

Okej, ska fatta mig kort pga är gaaaaaanska trött.
Detta. Var. Den. Bästa. Dansshowen. Hitintills.
Jag skojar inte. Den var så bra!
Danserna gick inte sådär superbra... Eller, jag gjorde inga synliga fel, men jag har dansat bättre.
MEN DET VAR SÅ KUL. Det var riktigt jävla roligt. Jag sprang runt och flinade så fort jag var på scen. Och när jag inte var på scen garvade jag. Och det var jag inte ensam om.
En stor anledning till att det var så roligt är gruppen. I sju år har vi gått runt och varit två separata grupper, som under showerna dansat samma dans. Jag pratade aldrig med den andra halvan av vår grupp. Jag gjorde inget mot den andra halvan. Jag ignorerade den andra halvans existens, för varför skulle dom bry sig om min existens?
Men det har hänt något. Vet inte om det hände denna dagen, denna veckan eller denna terminen. Eller så kanske det har hänt hela tiden, det kanske bara tog SJU år. Men vi är en grupp nu. EN grupp. Vi har börjat prata med varandra. Skoja med varandra. Ta gemensamma beslut. Skratta med varandra. Oja oss mot varandra. Vi kommunicerar. Skrattar. HAR ROLIGT.

Utomstående människor har alltid tyckt att vi har varit en sån cool grupp med en 'fantastisk gemenskap'. Jag har fram tills nu inte hållit med om det. Jag har tyckt att, okej, vi har kanske varit en cool grupp ;), men gemenskapen har varit sådär. Visst, skulle någon av oss hålla på och dö skulle vi hjälpt varandra, men det har krävts mycket för att vi ska prata med varandra.
Nu kan jag hålla med de utomstående. Vi har en fantastisk gemenskap. Vi är en fantastisk grupp. Åh. Jag älskar så att dansa. Jag älskar så min grupp. Jag älskar det mesta just nu.