Okej. Ursäkta mig men jag har faktiskt ett liv, därav bristen på uppdatering.
Igår va ingen bra dag. Den hade sina höjdpunkter, men över lag var den typ... Skit.
Jag gjorde dock muntliga nationella i engelska, inte för att det var en höjdpunkt, men nu har jag vara två delar av matte nationella kvar av alla nationella proven. Gud vad skönt. Känns som att dom nationella har gått skit fort, och dom första i svenska var nog jobbigast.
Sen igår så... Ja vad gjorde jag mer. Bussen kom aldrig till linne (den som ska köra oss till väster så att vi kan ha hemkunskap) för tydligen, SÅDÄR EFTER TRE ÅR, är det för kort sträcka att köra på för att man ska 'få köra'. Så nu måste vi ta oss dit själva. Visst, inget mig emot, men varför kommer dom nu när det är ca fyra veckor kvar. Dom har trots allt skjutsat oss i tre år. Så ja, vi missade då hemkunskapsprovet. Inget mig emot då jag knappt ens pluggade till det.
Sen så... Ja. Jag var på kör, och efteråt stannade jag och tre andra kvar för att skriva en 'födelsedagssång' till en annan i kören som snart ska ha fest. Det var lite mysigt.
Men annars igår så låg liksom en mörk filt över mig. Mycket berodde på att One Direction spelade i Sthlm igår, och jag var inte där. Alla på min Facebook såg dom och träffade dom och pratade med dom och stod en och en halv meter från dom och hade världens bästa platser på konserten och hade ögonkontakt med tre av dom och SLUTA. Jag blir så deppig. Fast att jag inte borde bli det med tanke på att jag ska se dom imorn, så blir jag det ändå. Dom spelade trots allt i Sverige, med plats för typ 40 000 pers, och det missade jag. Jag är ju liksom ändå svensk och det skulle vara så kul att se dom i mitt hemland.
Med tanke på att jag ska se dom imorn. Jag. Ska. Se. Dom. Imorn. Nej. Jag har inte fattat det. På riktigt. Med Justin kändes det bara obeskrivligt, men jag insåg iallafall det. Detta har jag inte ens insett. Det är så obeskrivligt. Sen i november förra året har jag fasat för denna veckan som 'snyftveckan' eller 'den hemska veckan'. Fram tills för sex dagar sen. För då fick jag biljetter. Jag fattar det inte. Jag kommer inte fatta det. Det är för bra för att vara sant.
Men varför skulle allting gå enligt planerna imorn. Vi går säkert vilse eller tappar biljetterna eller blir bestulna eller kommer för sent eller sitter så långt bak så man inte ser ett skit. Se, det är för bra för att vara sant. Så varför skulle allting bara gå som vi vill.
Jag kommer nog inte inse förrens vi står där imorn. I samma lokal som dom. Och dom kommer ut. Och jag är i samma rum som dom. Fast nä, inte ens då tror jag att jag kommer att inse.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta är det första inlägget denna månaden, och det sista inlägget på länge. Vet inte om jag någonsin gått såhär länge utan att blogga, och det beror på att jag nu i December dragit ner mycket på mitt mobilanvändande, och insett att det inte är värt ...

Såg Jonas Gardell i fredags med Rebecca. Det var underbart. Han är typ den bästa människan som finns. Såg Bjärnums höstshow förra helgen också. Alltså den skolan är helt fantastisk. ...

Tydligen exakt fyra år sen jag fick reda på att Misty dog idag. Höll på att glömma. Lite sorgligt hur jag nästan glömmer något som en gång i tiden betydde så mycket för mig. ...

Jag orkar inte med min mobil längre. Vilket är skönt. Men det är segt när jag vill blogga, för då behöver jag den. Nu är snart denna veckan slut och det har varit den underbaraste tema- och turnéveckan jag varit med om. Helt fantastisk. Har inte ...

Ny gitarr. Finally.