Har varit på turné med skolan hela denna veckan. Spelade i HTS aula, i Bjärnum, på T4 och Västerskolan. Har varit så sjukt kul, en av de bästa veckorna någonsin. Har varit ansträngande men helt klart värt det.

Dagarna har sett ut så att vi kom till vår 'spelplats' på morgonen, och direkt började packa ur alla saker ur vår turnébuss. Efter det kopplade vi in allting och ställde allt på sin plats, det hela tog kanske runt 1.5-2 timmar? 

Efter det var det soundcheck, då vi spelade igenom våra låtar, dansade och övade extra på något om det behövdes. Sen åt vi oftast lunch, för att efter det ha mellan en och tre konserter. Sen var det bara att packa ihop allt igen inför nästa dag. 

Så ja, finns inte så mycket mer att säga än att det varit underbart skoj. Är så lyckligt lottad över att få gå med så underbara klasskompisar och lärare på en fantastisk linje där jag får dansa, spela och sjunga på skoltid. Estet är lätt det bästa som hänt mig. Kärlek.

Igår var en av de bästa kvällarna i mitt liv.

Jag såg honom. Live. Killen som blev känd för mig då han släppte en låt vid namn "The A Team" år 2011. Killen som jag lyssnat på sedan dess och aldrig tröttnat på. 

Killen som betyder enormt mycket för mig och som jag älskar mer än till månen och tillbaka.

Ed Sheeran.

I april släpptes biljetter till Ed Sheerans turné och därav konsert i Danmark, men trots att jag gjorde allt jag kunde lyckades jag inte få biljetter. Jag grät i en hel dag.

En månad senare släpptes nya biljetter. Jag fick ett mejl någon vecka innan om att konserten skulle flyttas till en större lokal och nya biljetter skulle säljas och jag kände mest att oHMYGOD NU DÖR JAG. Så den andre maj satte jag mig med pappas kreditkort och klickade upp Billetlugen exakt kl 10.00 . Och jag fick en biljett. Jag skulle se the love of my life. I verkligheten. På riktigt. ( http://aggekp.bloggplatsen.se/2014/05/02/10683090-en-kvall-ett-kop-en-biljett/ ). Jag grät hela denna dagen också, men av en helt annan anledning.

Så igår var det då dags. Som jag hade längtat. Under jobbiga stunder i somras kunde jag bara tänka på att jag skulle se Ed live i November och då börja gråta, det var för bra för å vara sant.

Jag tog tåget mot Köpenhamn lite över 16.00, men pga lite problem fick jag hoppa av i Malmö, köpa ny biljett och hoppa på nästa tåg så jag var framme runt 18.00 . Lite segt, men jag kom fram helskinnad (annat hade varit förvånande). Väl framme mötte jag min twitter-kompis Agnes, och åh vad mysigt det var. Hon är första kompisen jag träffat från internet och det var så kul. Hon var jättemysig och det kunde inte blivit bättre.

Efter att vi hälsat på varandra och gett varandra en massa "åh vad fin du är"-kommentarer började vi gå mot Forum (efter några minuter av "var fan ska vi?"). Vi kom fram kanske 18.30 och ställde oss i den redan sjukt långa kön.

Där stor vi hur länge som helst, kom inte in på Forum förrän 19.55, men med så trevligt sällskap gjorde det inget. Vi skiljdes sedan åt och satte oss på våra platser (jag hade platser på sidobalkong och hon på bakre balkong). Förbandet som spelade var sjukt bra och hette Saint Raymond. Har faktiskt lagt till lite låtar i min spellista av dem, de var så mysiga. När de var klara hann jag gå på toa och köpa en cola och sekunden då jag satte mig på min plats igen (mellan en sjukt snygg kille och en typ 20-årig tjej) kom Ed ut.

Alltså. I säkert 20 minuter satt jag och grät. Han fanns. Han stod framför mig. Han var i samma lokal som mig. Ed Sheeran existerar på riktigt. Jag kunde inte förstå det. Och han var snygg. Och begåvad. Och rolig. Och precis så underbar som man förväntade sig att han skulle vara. 

Han sjöng Don't. Han sjöng I'm a Mess. Han sjöng You Need Me Man I Don't Need You. Han sjöng The A Team. Han sjöng Bloodstream. Han sjöng Tenerife Sea. Och han sjöng Give Me Love.

Alla dessa låtar jag gråtit till. Alla låtar som jag skrattat till. Alla låtar jag lyssnat på när jag känt mig ensam, eller när ingen har förstått mig. Alla låtar som funnits där som terapi för mig. Och han stod bara meter ifrån mig och sjöng dessa. Under en och en halv timme fick jag stå och skrika, njuta, skratta, gråta och sjunga med personen som gjort så många av mina dagar till de bättre. Som fått mig att le. Som fått mig att känna mig mindre ensam.

I efterhand är konserten bara en dimma. Den varade i flera år men också bara i några sekunder. Jag hann ta in så mycket samtidigt som jag skulle behöva tio konserter till för att ta in allt. Samtidigt som jag önskar att jag njutit mer så vet jag att jag tog vara på vartenda sekund. Det var en och en halv timme av ren lycka. Det var en och en halv timme som kommer att placera sig högt på min topp tio-lista.

Det var en och en halv timme med bara Ed Sheeran.

Okej. 

Jag har bloggat skitdåligt denna veckan. Jag är ledsen. Men har haft så mycket. Och det har varit den roligaste veckan på länge.

I söndags var jag på Astrids Lindgrens värld med Rebbe och det var så mysigt. Hon hade fribiljetter och det var någon höstmarknad där så vi tänkte att tja why not. Söndag morgon kl 8.30 var vi alltså iväg med bilen. Tre timmar körde vi och vi sjöng och dansade och hade det asnajs. Sen kom vi fram, åt lite, kollade på Pippi Långstrump och Rasmus på Luffen (som tydligen hittade hem?) och handlade lite. Jag köpte, tja förutom typ brända mandlar, en sjal, ett halsband (bästishalsband yäääy <333) och världens godaste té med smak av kardemumma, kanel, nejlikor, ingefära och något indiskt chai-mojs. Nomnom.

Vid 18.00 åkte vi hem igen, denna gången med Mattias också, då han skulle hem efter 9 dagars jobb. Vi stannade i Växjö på McDonalds (där jag träffade min f.d mattelärare?) och råkade sen köra norrut i en halvtimme innan vi insåg att vi var påväg åt fel håll hehe. Så jag kom hem vid tio ungefär och då var det straight to bed om man säger så. Men det var skitmysigt på Astrid Lindgrens värld, mycket tack vare att det var Rebbe jag var där med :')

I måndags började vi med temaveckan woho. Vi ska nänmligen på turné nästa vecka och har därför repat hela veckan. Temat är *dududuuduumudumudum* FLOWER POWER. SÅ FETT. Alltså det är så kul jag orkar inte. Låtarna äger, atmosfären under konserten är så avslappnad och härlig och jag har faktiskt fått en massa nya vänner bara denna veckan. Har varit mer med ettorna och treorna, suttit kvar i skolan efter att vi slutat (satt i 3.5 timmar i tisdags heheh) och bara haft det gött. Det har varit så kul.

Idag hade vi då genrep och genomdrag och omg detta var typ bästa dagen på länge. Vi har gått klädda som hippies hela dagen och åt pasta mitt på torget. Alltså mitt på torget, på marken. Vi såg så coola ut. Jag har även haft as kul då jag har både spelat, dansat och sjungit. Konserterna kommer bli så feta. 

Efter skolan åt vi (jag, Josephine, Madde, Emma, Jacob, Esther, Johannes, Jens och Nellie som tyvärr var tvungen å gå tidigt) på Chicco (så dyrt?). Det var så mysigt. När vi köpt kladdkakor allihopa insåg vi att det var kladdkakans dag och blev helt glada yay.

Nu ikväll har jag bara ätit och kollat på Idol och Diggiloo (och ätit kladdkaka igen...). Nu ska jag duscha och lägga mig då jag ska till Väla imorgon med Nellie och mina päron wohoooo.

Osammanhängande inlägg, jag vet, men jag är trött okej? 

FLOWER POWER.

Detta är inte fangirling. Det är inte idoldyrkan. Jag har varit galen över många kändisar, men detta är inte samma sak. Jag har gråtit över bandmedlemmar, velat vara deras flickvän och varit kär i dom. Men detta är inte samma sak. Jag är inte kär.

I just simply love him.