Hm. Usch vad svårt detta är. Har så lite tid på mig att skriva. Och så är jag trött. Alltså uh. Vill skriva något jättedjupt och filosofiskt men känner på mig att det inte kommer bli det.

Vill vänja mig av vid att jag alltid lägger mig jättesent. Behöver skitmycket sömn har jag märkt för att må bra, men likväl ligger jag och håller på med mobilen två timmar efter när jag borde somnat/när jag la mig i sängen.
Jag vill lägga mig runt tio, och somna vid halv elva. Men det som händer är att jag går upp på mitt rum vid tio, gör annat oviktigt till halv elva, gör sedan mig i ordning till typ elva, håller på med mobilen till närmre tolv och då är det redan kört. Så tänker jag nästa dag (ibland också samma kväll) att shit jag måste lägga mig tidigare nästa gång. Gör jag det? Nope. Vill jag det? Mer än något annat.

Jag är ofta för trött, och det enda som hjälper är att sova. Kolla bara vad jag gör nu, skriver ett blogginlägg vid tio. Efter detta ska jag duscha, göra mig i ordning och sen lägga mig. Och jag är skittrött och har varit hela dagen.

Varför kan jag inte bara lägga mig i tid? Hur svårt kan det vara?

En annan sak jag vill vänja mig av med som hör lite ihop med den övre är att komma för sent. Jag kommer för sent till allt. På riktigt. Allt. Inte bara sådär lite till skolan eller när man ska möta en kompis, utan allt. Tandläkaren, kören, skolan, tåget, dansen, hem efter skolan, filmkvällar, bussen, träningar, frisören, massören, ridlektionen. Allt. Jag är sämst på att passa tider. Och det är så pinsamt. Det har blivit lite av min grej i skolan att komma för sent, och det är kanske lite småkul sådär. Men jag vill inte ha en sån "grej". Jag vill inte att det ska vara lite småkul, något man skrattar åt. Jag tycker det är pinsamt. Jag skäms. Att jag aldrig lyckas komma i tid. Till något. Kommer jag komma för sent till mitt framtida jobb också? Till mina framtida barns aktiviteter? Till mitt eget bröllop?
Jag vill att jag någon gång ska lära mig, för jag har kommit för sent hela mitt liv. Jag vill någon gång inse att shit Agnes, detta är inte okej. Jag vill inte komma för sent.
För vem vet vad jag missar?

(från början handlade denna punkten om att kyssa en författare/regissör, men ändrade den då jag knappt vet några författare eller regissörer...)

Hm, this one is pretty easy too.
Hade gärna valt en ung Leonardo DiCaprio, men tror jag tar någon från nutid. Och tja, behövde inte tänka länge på denna för att komma på vem jag skulle välja.

Harry Styles.

[Bild]

Kom på detta ganska snabbt.

Min övermysiga kofta från Cubus och mina perfekta Vagabond-skor.

Kom förresten på den bästa filmen jag sett i år! (på tal om gårdagens punkt)

MILLENIUM-TRIOLOGIN.

Okej, det är inte en film, det är tre olika, men jeeeeez så bra de var. Följde dem när de gick på SVT under några veckor i början på hösten, och jag blev kär direkt. Brukar inte gilla deckare och sånt, men dessa var perfekta på alla sätt och vis. Handligen, skådespelarna, längden på filmen, plot twisterna, början, mitten, slutet, everythiiiing. Måste se dem snart igen. Och till er som inte sett dem, DO IT. NOW.

Okej. Bästa boken.
Då jag inte läst så många böcker detta året (läste supermycket i mellan- och högstadiet men inte nu längre) så har jag inte så många å välja mellan, och därför blir mitt svar The Fault In Our Stars (ja, på engelska). Köpte den i somras i USA på en Walmart och läste den under varje bussresa under tiden i USA. Så bra. Jag var lite anti-inställd till den boken och filmen då typ hela världen fangirlade över den (och det är sällan världen har bra smak när den fangirlar över något) men denna gången hade världen rätt. Shit va bra den var. Blev helt fångad av den och ja, jag grät en hela natten då jag läste ut den. Rekommenderar den verkligen till folk som inte läst den.

Bästa filmen då?
Tja, filmer har jag sett mer på i år än vad jag läst böcker, så här är svaret lite svårare. Kan inte komma på en speciell film sådär, har sett många bra, så därför nämner jag några stycken.

- Third Star
En film jag hittade under min värsta Benedict Cumberbatch-fangirl-period. Den är från 2010 och det är egentligen synd att så få människor sett den då den är fruktansvärt bra. Man blir verkligen berörd av den, det är en väldigt fin film.

- The Fault In Our Stars
Ja, filmen var lika bra som boken, och jag grät om möjligt ännu mer till filmen. Herregud vad bra den är.

- A million ways to die in the west
Såg den i somras på bio och herregud vad rolig den var.

- Hunger Games
Såg alla tre i år, sjukt bra filmer. Ser så fram emot den sista filmen nästa år.

Sen har jag ju också sett underbara filmer som alla Pirates of the Carribean-filmerna, alla Twilight-filmerna, The Holiday och Love Actually osv, med andra ord såna filmer man bara inte kan tröttna på.

Jag vet att punkt 5 egentligen var något annat, men klockan var svinmycket när jag skrev min december-lista vilket resulterade i världens idé-torka på vissa punkter. Och jag har nu kommit på bättre saker till denna punkten och till punkt 12 som jag tänker skriva om istället (men tack vare en o-fungerande dator kan jag inte redigera det gamla inlägget och skriva in rätt). Så ja, då kör jag väl dådå.

Shit. Jag insåg inte hur klurig denna var förrän nu när jag ska skriva om den. Erm.
Alltså det är två olika delar av mig som vill få fram sin önskan i denna frågan. Den första vill träffa typ min finska morfar som dog när mamma var tre, eller kanske Elvis Presley eller Marilyn Monroe. Alltså någon död person som inte finns mer och som levde förr i tiden. Det hade varit så sjukt coolt. Jag menar tänk bara att få spendera en dag med Elvis Presley år 2014? Fråga en massa frågor om hur livet var på sextio- och sjuttiotalet, och om hur det var att vara känd då. Det hade varit väldigt coolt och inte något som tillhör vanligheterna.

Min andra del vill träffa Ed Sheeran. Att spendera en dag med Ed hade (förhoppningsvis) varit underbart. Jag hade bett honom sjunga Give Me Love för mig, för att det är världens bästa låt. Jag hade också bett om råd och tips, då jag vill följa hans fotspår och bli som honom. Hur gör man liksom för att våga?
Jag hade även sjungit en låt för honom som jag skrivit själv, som handlar om honom (tönt Agnes). Det hade varit enormt att få framföra något för honom live, för att se hans reaktion och höra vad han tyckte.
Jag hade också bett honom att tatuera mig. Ja, det må låta helt tappat bakom en vagn, men jag hade sååå velat ha en tatuering gjord av Ed på mig. Det kvittar nästan vad (trots att jag skulle haft vissa önskningar om vad jag vill ha) för allt gjort av honom hade varit... åh ja. Shit jag dyrkar verkligen denna mannen, det är lite obehagligt.
Jag hade även ätit pizza med honom för att det är så gott.

Så ja, lite flummigt, men om jag fick välja att träffa vem som helst, död eller levande, och spendera en hel dag med denna människan, hade jag nog valt Ed Sheeran.

En ung Ed Sheeran tatuerar en ännu yngre Harry Styles.

1. Twittrar. Det är det sista jag gör varje kväll och nästan alltid det första jag gör varje morgon. Det tar upp en massa tid av min dag (sadly) och jag twittrar om typ allt som händer i mitt liv. Och twittrar jag inte så kollar jag iallafall twitter och rt'ar en massa.

2. Skrattar. Går sällan en dag utan att att jag skrattar eller iallafall ler. Det finns alltid något varje dag som får mig att le och skulle det bli en dag utan ett leende så är det en sjukt tråkig dag.

3. Äta. Mat är bäst. Hoppar aldrig över frukost eller kvällsmat (kan hända att jag hoppar över lunchen om jag äter sen frukost) för att mat är det bästa som finns. Äta är jättemysigt, mat är jättegott och mmmm jag längtar redan till frukosten imorgon bitti.

4. Sjunga eller spela något instrument. Går det en dag utan att jag sjunger så är det antingen för att jag tappat rösten och inte kan sjunga eller för att jag är med en massa människor/på ett ställe där det inte är lämpligt att sjunga. Sjunga är min flykt från så mycket samtidigt som det är sjukt kul.
Spela gitarr/piano gör jag inte varje dag då de kanske inte alltid finns något tillgängligt, men så ofta jag kan försöker jag iallafall. Det får mig att bli lugn.

Hm, om jag ska gå ifrån det där djupa som att "våga mer" eller "vara mig själv", och istället säga någon sak (ni fattar) så...

Måste jag tänka lite.

Hm, kom och tänka på en sak som egentligen är ganska löjlig, men kommer inte på något annat.

Jag skulle vilja lära mig att spela bas.

Dels för att bas är ett skitcoolt instrument som kan förgylla en hel låt och sätta botten på något som låter sjukt tråkigt annars, men också för att man som gitarrist ska kunna spela bas. Eller ja. Kan man spela gitarr så ingår liksom bas-delen, med tanke på att båda är instrument med kropp och hals och strängar som man har på magen och hänger över axeln. De är ganska lika, basens mörkaste strängar är gitarrens mörkaste osv (tror jag?) och ja. Jag hade bara velat kunna det. Får kanske ta och försöka lära mig det till sommaren eller något. (det låter som att jag underskattar basar och att jag tror att det är ett skitlätt instrument, men det gör jag inte. bas är nog svårare än vad man tror).

Alltså. Jag vill tatuera mig. Jag har även idéer på just låttexter jag vill ha. Men alltså.

I svanken?

Varför skulle man vilja ha en låttext i svanken? Vad har man för nytta av den där?
Men skulle jag vara tvungen att ta något skulle jag nog vilja ta:

"Pain is only relevant if it still hurts"

från Ed Sheerans låt "U.N.I". Varför? Tja, varför inte?