Give Me Love - Ed Sheeran

Jag tvekade inte ens. Alltså så klart finns det enormt många bra låtar i världen, men ingen av dem har känslan, ärligheten och nakenheten som Give Me Love har. Den är så speciell.
Väldigt många låtar beskriver idag saker som tex "jag är självständig", "jag mår bra" och "jag klarar mig utan dig". Men jag kan inte alltid relatera till de texterna. Och då blir det att jag bara lyssnar på låten utan att lyssna på själva texten.
Give Me Love kan jag däremot relatera till. Lyssnar man på texten hör man så många meningar och känslor som inte många låtar har. Den är så naken och... ärlig typ, och ber om saker man inte alltid vågar be om. Ge mig kärlek. Give me love. 

Give me love like her,
'Cause lately I've been waking up alone,
Paint splattered teardrops on my shirt,
Told you I'd let them go,

And that I'll fight my corner,
Maybe tonight I'll call ya,
After my blood turns into alcohol,
No, I just wanna hold ya.

Give a little time to me or burn this out,
We'll play hide and seek to turn this around,
All I want is the taste that your lips allow,
My, my, my, my, give me love,

Give me love like never before,
'Cause lately I've been craving more,
And it's been a while but I still feel the same,
Maybe I should let you go,

You know I'll fight my corner,
And that tonight I'll call ya,
After my blood is drowning in alcohol,
No, I just wanna hold ya.

Här kunde jag tagit vad som helst, bilder från USA, England, min barndom, anything. Men nej, istället tog jag en screenshot av ett videoklipp vilket resulterade i denna bilden.

Ful och dålig kvalité, men det skiter jag i (rim på hög nivå, är jag en rappare nu?).

Denna bilden föreställer Agnes, 16 år i HTS aula under hennes första gitarrframträdande någonsin. 

Ja, detta var faktiskt första gången jag kompade någon annan och spelade gitarr inför några andra än min släkt. Jag var nervös till tusen, och hade börjat gymnasiet bara någon månad innan. Jag tror det var under min andra gitarrlektion som min gitarrlärare gav noterna till denna låten till mig, och sa att jag skulle kompa en kille i tvåan. I tvåan??????? (lektionen efter kom han även med noter till en låt som en tjej i trean skulle sjunga och jag sket nästan på mig)(det visade sig senare att jag var den enda ettan som var med i denna konserten. dog typ av nervositet).

Jag kunde inte förstå att någon ville låta mig spela. Jag var ju bara jag? En liten sketen etta som tagit gitarrlektioner i en månad och innan dess lärt mig spela själv hemma med hjälp av datorn och gitarrböcker. Men tydligen tyckte folk att jag var duktig, vilket jag inte kunde förstå.

Jaja, under denna konserten minns jag hur jag 

1. bad om att sitta på en vanlig stol istället för på en barstol för att jag inte kunde sitta så "högt" och spela

2. skämde ut mig ett flertal gånger genom att spela fel

3. satt med benen i kors när jag spelade och med håret fint på sidan för att det var lättare att spela med det så (?)

4. mellan mina nummer satt emellan de dödscoola snygga treorna och jag visste inte vad jag skulle göra för att agera normalt

Så ja, min första konsert på estet var inte en direkt underbar upplevelse, men det är tack vare den jag har blivit så pass säker (i jämförelse) på scen som jag faktiskt är nu. Jag är glad över att jag blev tvingad att spela lite för svåra låtar som mitt "paradnummer" för att (som jag sa efter konserten): inget kan bli svårare efter det här.

Jag har själv upptäckt att jag hade ganska fel, det finns en massa svåra saker att spela och lära sig, men det var en bra lärdom och jag är i efterhand sjukt glad över att ja gjorde det.

(vad tänkte jag när jag gjorde dessa punkterna? de kräver ju att man lägger ner en massa tid på att skriva som jag inte har)

Något som gör mig vansinnig?
Definitivt att människor runt om i världen inte anses vara lika mycket värda.
Att människor som tror på något annat än vad majoriteten gör anses vara konstiga. Folk blir skickade ut ur länder pga sin tro, och alla inom en viss religion blir dragna över en och samma kam. Tro är något väldigt vackert och personligt, varför kan inte alla få tro på vad de vill?
Att människor med en annan sexualitet än majoriteten anses ha "fel" och blir dumförklarade bara sådär. Man glömmer lätt att allt är kärlek, oavsett om det är till en partner eller mamma eller pappa eller husdjur eller barn eller sak eller kändis. Vad spelar könet för roll? På vilket sätt ändras kärleken till något annorlunda?
Att människor som lever under fattigdoms-strecket smutskastas. De har tydligen inga känslor eller egna tankar, utan ses som djur. Tiggare anses vara folket skaparen glömde och förtjänar inget annat än smuts. Men de är uppbyggda av lika många atomer som du och jag, på samma sätt, och har en väl fungerande hjärna fylld av tankar och känslor. Varför är tiggare några man ser ner på?
Att människor med annorlunda hudfärg än majoriteten anses vara, tja, dumma i huvudet, konstiga, monster. Jag tänker inte gå in på allt de har ansetts vara eller blivit "anklagade" för, det är bara hemskt.
Att kvinnor inte är lika mycket värda som män i många kulturer. Kvinnorna är som slavar som endast uppfyller önskningar och finns för att tillfredsställa. Nej usch, det är så hemskt.

Det gör mig vansinnig.

Hm. Klurig. Eller kanske inte.

Skulle bytt liv med Jenna i Awkward. Hennes liv verkar så roligt och intressant, plus att hon får alla snygga killar. Heh.

Den bilden lyckades säga allt jag inte fick fram. Jaja.
Tror jag vill vara Jenna för att hon är allting jag inte är. Inpulsiv, snygg, bra klädstil, fint hår, dramatisk och med ett UNDERBART rum. Alltså sovrum. Kolla bara i serien. Vem vill inte bo där liksom?

Nej det hade varit gött att vara Jenna iallafall för en dag, sen hade jag nog velat gå tillbaka till mig själv igen.

Denna frågan har ställts tre gånger på min blogg innan och jag. vet. inte. vad. jag. ska. skriva. om. Jag är pinsam typ hela tiden.

I mean?

Utan inbördes ordning:

1. Köttfärspaj. Mammas köttfärspaj. MUMS

2. Ungsbakad lax och potatisklyftor

3. Popcorn. Ja, det är en maträtt

4. Jordgubbspaj. Det är också en maträtt okeeej

5. Hm. Rivna morötter. Och det är även det en maträtt. Iallafall ifrånochmed nu

Bilder från idag när vi lyssnade på Art of Motion på Markan.

Shit. Denna var ganska klurig.
Alltså jag har skrivit en massa låtar. Har ett flertal hela block fyllda med dikter som blivit till låtar och halv-klara refränger och grejer. Även på vår familjs äldsta dator ligger där sånger som "How I Feeling" (skriven 2006. hahahhahahhahah) och "Jag hatar det du vill" (dramatikern Agnes, 12 år, var i farten).
Men de "bästa" och mest klara låtarna finns i min nuvarande "låt-låda". Där finns allt från helt klara låtar (två av dem ligger på youtube) till nedklottrat "åh jag fick en bra idé som det senare inte blev något av". Några klara, eller precis nästan klara, låtar som jag skrivit är:
- For You (finns på youtube)
- I Will Forget (finns på youtube)
- 17
- Future
- Traffic
- Game over
- Paper

(åh vad töntigt det låter, jag dör. jag tror verkligen jag är något)

Haha nej men tja, det var väl det. Mina låtar är inte särkilt bra, de är ganska lika allihop, fast ändå inte. Huvudsaken är att det är mina tankar som är nedklottrade, mitt inre som öppnat upp sig, mina egna personliga låtar. Hahah åh gud jag är verkligen fortfarande en dramatiker.

Liten del av "Paper", "första utkastet" (eller vad kallar man det? oredigerad? första kladden?).

Jag har kollat igenom en massa inlägg från året och hur mycket jag än tänker eller funderar så kan jag inte komma på något jag ångrar att jag inte gjorde i år. Har gjort så mycket jag kan, gjort det bästa av situationerna jag utsatts för och av utmaningarna jag fått. Jag har vågat göra saker jag inte trott att jag skulle våga, gått utanför min comfortzone och haft ett skitroligt år utan en massa ånger. Är ganska nöjd faktiskt, har gjort detta året till ett skitbra år. 

En sextonårig Agnes den första mars tvåtusenfjorton.