Kolla bara bilden jag har som profilbild?

Härom dagen satt jag och pratade med ett gäng kompisar. Efter att en kompis hade nämnt något som hon var bra på så sa en av mina kompisar: vad bra att du känner att du är bra på det, för det är du. men tänk på att inte nämna det för högt inför andra för mycket, det kan tolkas som skryt.

Va.

Alltså, jag tycker om Sverige. Vi är ett väldigt fint accepterande land. Men det finns en sak jag inte förstår mig på. Och det är att man som svensk aldrig kan få känna sig duktig/tillräcklig/grym på något, utan att bli klassificerad som en person som skryter. Man kan aldrig komma och bara "shit vad nöjd jag är med min insats på jobbet idag, jag lyckades verkligen med allt jag skulle" eller "fan vad bra det gick på min sånglektion, min lärare sa att det lät superbra" för då blir man plötsligt egoistisk, självupptagen och störig. Eller så kontrar någon med att säga något negativt om något/någon/sig själva och positiviteten som för några sekunder fanns där dör på direkten. 

Vi förväntas prestera på topp, men vi får inte mycket för det. Misslyckas vi får vi höra det direkt i form av kritik, kommentarer och "skitbra... fast du hade kunnat göra såhär istället...", och presterar vi bra får vi, om vi har tur, en kommentar om det. Annars är det bara "normalt" att prestera på topp. Det ses liksom inte som något speciellt att man lyckas med saker, eller om man är duktig på något, för det är bara vad man förväntas göra. 

Jag vet själv att jag ibland kan sucka inombords om någon nämner att dom är nöjda med något dom gjort, mer än en gång. Men varför gör jag det egentligen? Varför kan jag inte vara glad för någon annans skull och bara "shit vad grym du är"? Det är ju inte så att jag får en massa negativ energi av det. Jag menar delad glädje är dubbel glädje. 

Nej jag önskar att framförallt vi i Sverige kunde glädja oss mer åt andra människors glädje. Vad förlorar vi på det? Har man en dålig dag brukar ju lycka hjälpa, och är ens kompis lycklig så vad tusan, sno lite av lyckan och var glad för din kompis skull. Om du istället stör dig på att personen "skryter", tänk såhär:

Vad tjänar jag på att inte vara glad för min kompis skull?

Hade jag velat bli behandlad såhär om det var jag som hade lyckats med något i livet?

Varför vara sur när man kan vara glad??????

Nej nu är jag jättetrött och flummig, I'm outta here. Ha en go kväll :)