Jaha.
Då var det dags för det årliga "hur-fan-blev-det-maj-det-var-nyss-februari"-inlägget.
Jag blir lika förvånad varje år. Seriöst. Vart tar tiden vägen? Ju äldre ju blir desto oftare känns det som om jag sitter här och undrar hur tusan det blev maj månad. Och som varje maj har jag för mycket att göra och för lite tid.

Nästa vecka kommer bli stressig som attans. Ska dansa typ varje dag och skriva uppsatser och prov och hinna kolla på en föreställning och försöka hinna med livet och tja. Jag kommer bergis få feber på söndag nästa vecka när allt är över.

Idag har jag skrivit uppsats. Hela dagen. Eller okej övningskörde till Röke och tillbaka i förmiddags, men annars har jag bara suttit framför datorn och skrivit en filmanalys. Tre sidor och åtta timmar senare är jag dock äntligen klar. Imorgon och i övermorgon ska jag plugga lite till igen, sticka ut och springa och städa huset.

Tack vare att jag beslutat mig för att ta körkort så är jag lite sådär smått stressad hela tiden. Har bokat uppkörning och tid att skriva provet och känner att fram tills jag tagit körkortet kommer jag vara konstant nervös och stressad.

Sen att jag har så många ställen att sjunga på underlättar inte. Ska sjunga på ett bröllop om två veckor. Veckan efter ska jag vara med i en solistkonsert på sju olika låtar. Sju. Ska sjunga en egen låt och kompa mig själv på elgitarr, sjunga solo i en låt med sångensemblen, kompa en låt på piano, kompa en låt på gitarr, kompa två låtar på mandolin och sjunga stämma på en låt. Inte alls stressande :))))
Sen ska jag och min syster vara förband till en humorkonsert eller något liknande i slutet av maj, och på nationaldagen ska vi sjunga ute i en liten by. I mitten av sommaren ska jag också sjunga i Vankiva kyrka och tja, efter det kan jag nog andas ut.

Och ja, sen ska jag gå ut tvåan också, helst med finfina betyg och även överleva de resterande veckorna. Plus att jag måste dra tummen ur röven och skaffa mig ett sommarjobb. Jag kommer gå in i väggen snart eller något.

Men ja. Tiden går lite snabbare än vad jag hinner med. Får försöka skynda mig lite så att jag inte missar något.

Åh juste, jag har blivit besatt av Ylvis. Jag som trodde jag var för gammal för att fangirla. Men nej. Attans.

Den kom plötsligt, utan förvarning. Saknaden. Sorgen. Undangömd så länge, fortfarande så smärtsam.

Du klagar på att du väger för mycket.
Du klagar på att du aldrig lyckas med att sminka dina ögonbryn.
Du klagar på att din mage inte är platt nog.
Du klagar på att du inte är tillräckligt tränad.
Du klagar på dina finnar.
Du klagar på dina lår.
Du klagar på ditt ansikte.
Du klagar på din kropp.

Men vet du vad?

Det ger ingenting. För din kropp är din. Du kan aldrig få någon annans, hur mycket du än försöker så kommer alltid din kropp att vara din.

När ni nu ska spendera resten av livet tillsammans så får ni lära er att tycka om varandra. Hälften är redan avklarat då din kropp redan tycker om dig. Den ägnar nämligen hela sitt liv åt dig. Dina ben bär dig, din hjärna tänker åt dig, ditt hjärta slår för dig. Den ger hela tiden 100% för att du ska må bra och är inte den som sviker först.

Varför hatar du då din kropp? Varför hatar du din mage som tar upp näringen från maten du äter och ger dig energi? Varför hatar du benen som bär dig och går flera tusen steg åt dig varje dag? Varför hatar du läpparna som hjälper dig att prata, ögonfransarna och ögonbrynen som håller dina ögon rena från skräp och armarna som gör saker åt dig? Vad har din kropp gjort för att förtjäna ditt hat? Varför?

Det är samhällets fel. Samhällets normer och ideal får dig att hata dig själv. Enligt samhället är du aldrig bra nog, fin nog, eller duktig nog. Men fuck it. Låt inte samhällets ideal hata dig.
Älska istället, det är mycket roligare. Älska och tacka. Tacka ditt hjärta, dina lungor och dina stämband. Älska ditt ansikte, dina ben och din mage. Tyck att din kropp är fin, för den gör det bästa den kan. Hur hade du känt om någon hatade dig trots att du ägnade ditt liv åt att behaga denna personen?

Gjorde denna för tre och två år sen, så kände mest att äh vafan då gör vi den igen dådå.

■ din favoritlåt just nu - tycker om så mycket, kan inte välja bara en 
■ en låt som du stör dig på just nu - FourFiveSeconds - Rihanna och Paul McCartney och vem fan den tredje är
■ en låt som gör dig glad - She moves in her own way - The Kooks
■ en låt som gör dig ledsen - Coyote - Love Antell
■ en låt som påminner dig om någon - Skinny boy from Sweden - Isak Strand
■ en låt från en film som du tycker om - tja, allt från Pirates of the Carribean (<3333)
■ en låt som påminner dig om ett särskilt tillfälle - Sigh no more - Mumford and sons
■ en låt som får dig att gråta - fortfarande Kärleksvisan - Sarah Dawn Finer
■ en låt som får dig att somna/slappna av - Wake me up - Ed Sheeran (ironin)
■ en låt av ditt favoritband - gick för nån vecka sen in i värsta Love Antell och Florence Valentin - perioden, så får väl säga Mitt allt - Florence Valentin
■ en låt som ingen trodde att du skulle tycka om - jag har väl ingen aning om vad folk anser om min musiksmak
■ en låt som du kan utantill fast att det var längesen du lyssnade på den - sjöng igenom den härom dagen, Nobody Compares - One Direction
■ en låt som beskriver dig - Burned to the ground - Magnus Tingsek
■ en låt från ditt favoritalbum - Bloodstream från X eller En delad värld från Barn av Amerika
■ en låt som du lyssnar på när du är arg - Breaking up with God - The Ark
■ en låt som du lyssnar på när du är glad - Undehåll oss - Love Antell
■ en låt som du vill ska spelas på ditt bröllop - Love me like you do - Ellie Goulding 
■ en låt som du vill ska spelas på din begravning - Du växer upp - Love Antell
■ en låt som får dig att skratta/må bra - skrattar inte direkt åt musik, och nästan all musik i min "mysmusik"-lista får mig att må bra

Ett finfint påsklov där jag sjungit, jobbat, pluggat, köpt ny mobil, påbörjat en berättelse på Wattpad, kollat på musikal, träffat vänner och bara tagit det lugnt lider nu mot sitt slut. Imorgon börjar skolan igen och för första gången sen högstadiet vill jag inte alls till skolan. Inte ens lite.

Igår hälsade jag på hos Alice i Växjö och sov där tills idag. Hennes studentlägenhet var supermysig och igår kväll kollade vi på High School Musical och åt glass. Hela natten spenderade vi med att kolla på klipp på youtube (på Ylvis...) och läsa urkassa fanfictions. Det hela var superkul, önskar vi kunde träffas oftare.

Nu ska jag sova hade jag tänkt. Ute regnar det och likaså i mitt huvud. Tankarna far runt och vill inte vara still, samtidigt som oron byggs på långt nere i magen.
Jag är rädd.

Ylvis.

Senast jag köpte ny mobil var den 1 juli 2012. Då köpte jag min älskade iPhone 4s som troget funnits vid min soda varje dag sen dess. Den uppdaterades aldrig men funkade någorlunda bra ändå.

Fram tills för nån månad sen. Då började appar crasha och funktioner i mobilen sluta fungera. Den hade länge varit lite sådär fesen med att spara kontakter och sånt, men det gjorde inget. Men då för en månad sen så kände jag att nja, kanske är dags för en uppdatering.

Så här sitter jag nu men en iPhone 5s. Den är bra, fin och fungerar utmärkt. Dock är den så snabb på allt så jag känner mig som en pensionär som aldrig hållit i en mobil förr, apparna öppnas ju direkt. På bara någon minut har jag kollat igenom det som kunde ta tio på min gamla.

Förhoppningsvis håller denna lika länge som min kära 4s. Jag kommer aldrig glömma dig, älskade 4s.

Har inte så många bilder här än heh.