Det känns konstigt att inte gå upp och mötas av dina glada ögon. Min anledning till att gå upp tidigt på morgonen är liksom borta. Jag ligger istället kvar länge i sängen och försöker att tänka glada tankar. 

Dagen har varit helt okej. Åt frukost och stack sen till en klasskompis med en annan klasskompis. Vi badade i en mysig sjö och sjöng Singstar. Det var roligt, var glad i flera timmar. Blev inte ens ledsen när jag berättade om dig för min ena kompis.
Ibland tänkte jag dock på dig och fick då en konstig känsla i kroppen. 

Jag grät inte förrän jag kom hem och gick till din bur med lite gräs. Du kom inte ut för att äta upp gräset. Inte ens när jag ropade på dig. Men jag satte det i nätet ändå fall i fall du skulle vilja ha det senare. 
Sen berättade min granne att deras dotter skulle skaffa en kanin till våren och frågade om det var okej för dom att köpa buren. Är det okej för dig? Jag tycker att det vore jättebra, för då kommer buren till användning istället för att bara stå där eller slängas. Men allt är upp till dig. Det är ändå du som bott där i nästan sex år. Jag vill dock inte att dom ska hämta den än, det skulle kännas så tomt att bli av med den. Jag vet inte vad som är värst, att se en tom bur eller att inte se en bur alls?

Hur har du det förresten? Är du i himlen, på nåt annat ställe eller har du fötts om på nytt? Har du träffat Ina? Och Zentus? Eller Nova? Eller kanske Nemo? Jag lovar att de är riktigt snälla och du kommer ha det superbra med dem.
Om du träffar Misty så hälsa henne att jag saknar henne jättemycket. Och bli inte rädd om hon är lite sur, hon hade ett himla humör, men hon var aldrig elak. Du kan vara lugn. 
Är där en massa maskrosblad där du är? Jag hoppas verkligen det, och om inte så fick du ju en massa av mig. Är där någon som klappar dig bakom öronen och på nosen, så som du älskade? Finns där fingrar att slicka på?

Jag saknar dig jättemycket MeeShee, jag tror inte att du förstår. Detta är svårare än vad jag någonsin kunnat ana och jag måste göra grejer hela tiden för att inte bryta ihop. Jag vet att stunden var inne för dig att lämna oss, och jag trodde jag hade förberett mig, men det känns ändå inte verkligt. Jag går fortfarande till buren för att se om du är där, och jag säger fortfarande godnatt till dig. Hör du mig? Jag kollar upp mot himlen och säger det varje kväll precis som jag alltid gjort. Du vet om att jag gjorde det va?

Detta är så svårt, hur ska jag klara det? Det har bara gått två dagar av en hel livstid, och jag mår så dåligt. Jag trodde att oron tog mycket plats, men tomheten tar ännu mer. Den fyller upp hela mig. Jag är så tom. 

Jag lovar att hälsa på dig vid graven snart, även fast att det gör fysiskt ont att gå dit. Men det är där du är, och jag vill vara hos dig. 

Eller är du hos mig? 

Jag älskar dig. 

Den kom. Dagen jag fasat över i sex år kom. För sex år sen satt jag vid våra nyinköpta kaniner och grät, för att jag visste att någon dag skulle de dö. Jag stod inte ut med tanken på att de någon dag skulle försvinna från mig. Och jag skulle inte kunna göra något åt det, det är naturens gång.

Ina dog efter ca två år av plötslig död. Vi vet fortfarande inte vad det var, eller vad som hände. Men MeeShee, hon levde kvar. 

Fram tills igår. 

Mask i rumpan och troligtvis en hudtumör. Vi var tvungen att avliva henne. Jag var där hela tiden, pussade henne i pannan och kände att men ja, jag har gjort mitt bästa. Jag har varit med henne så mycket jag velat och kunnat, och levt varje dag som om den vore den sista. Och nu på slutet har jag skött om henne så mycket jag kunnat för att göra det bästa för henne. Beslutet om att låta henne somna in var helt rätt, då hon led och det inte fanns något annat att göra. Hon blev sex år och lite över en månad gammal.

Ändå var det ju inte såhär det skulle sluta. Med äckliga kryp som åt på henne och en tumör som tog hennes nos inifrån och gjorde det svårt för henne att andas. Hon skulle ju dö av ålder, när hon var jättegammal. Det bestämde vi ju, hon och jag. Hon skulle dö fri från smärta och på bästa möjliga sätt. Hon och jag skulle ju bli gamla tillsammans.

Jag trodde inte det var såhär jobbigt. Jag trodde inte att jag skulle gråta så fort jag såg en bild på henne. Jag trodde inte att jag fortfarande skulle gå och kolla mot buren för att se om hon satt där. Jag har försökt förbereda mig hela veckan, för jag har vetat att slutet varit nära. Men vad vet jag om sånt här. Ingenting. Mitt hjärta bokstavlig talat värker, tårarna rinner även när jag sover och jag känner mig helt tom. Vad ska jag nu göra? Den enda varelsen som alltid behövt mig är borta. Vad är meningen med mig nu?

Minnena är fortfarande klara. Men sen kommer jag börja glömma. Glömma saker som var så självklara, som jag inte tänkte på. Hur len hennes päls var, att hon alltid rusade rundor som en galning när hon visste att hon skulle få mat, att hon tryckte in huvudet under min hand när hon ville bli klappad. Jag kommer glömma att hon alltid skickade mina fingrar, hur hon aldrig ville in från sin hage och att hennes öron la sig ner om man tog in henne inomhus. Detta och så mycket mer kommer jag glömma, trots att jag inte vill. Jag vill inte glömma. Jag vill ha henne här. 

Hon fick ett fantastiskt liv. Hon kunde inte fått det bättre. Man såg att hon mådde bra. Alla jag någonsin visat henne för har sagt att hon är en av de finaste kaniner de sett. Och det var faktiskt sant. Tjock, men inte för tjock, fin glansig päls, pigga öron, världens sötaste lilla nos, lagom långa öron, en stor dubbelhaka, en svans som lutade lite åt vänster, en fluffig rumpa, söta tassar och världens lenaste panna. Hon var perfekt. Rent av den vackraste i världen faktiskt. Och det sa jag till henne varje dag som jag ägde henne, ända in i slutet. "Du är den vackraste i hela världen". Hon visste om det. Att hon var vacker. Och hon visste om att jag älskade henne mest av alla i hela världen. För det gjorde jag. 

Men alla sagor har ett slut. Och här sitter jag nu, med tårarna rinnandes och ett hjärta som värker. Buren är tom och det är jag också. Men jag försöker tänka positivt. Utan henne dessa sex åren hade inte saker varit lika lätt. Utan hennes närvaro hade jag inte mått lika bra. Den kärlek hon gett mig är guld värd, och jag ska spara den som en dyrbar diamant i mitt hjärta. Jag ska minnas alla roliga stunder, knäppa stunder och fina stunder jag fått med henne. Jag hade inte kunnat tänka mig en bättre kanin och vän. 

Trots sjukdomen hade hon en sista bra timme i livet. I bilen till veterinären mös vi som vi brukar göra om kvällarna, med hennes huvud i min hand. Hon skickade mina fingrar och tryckte huvudet mot dem för att bli klappad. 
Vi fick vänta en stund utanför veterinären, och då fick hon en massa maskrosblad som växte längs med husväggen. Stora fina saftiga blad. För några minuter verkade hon vara sig själv, trots smärtan, och hon tuggade i sig maskrosblad som aldrig förr. För stunden var hon lycklig. För stunden var hon glad. Och det är det som räknas. 

Under hennes sista andetag stod jag med läpparna tryckta mot hennes panna och viskade orden jag sa till henne varje kväll.

"Godnatt vackris, sov gott. Du är vackrast i hela världen, ja det är du.

Vi ses imorgon, jag älskar dig mest". 

Har inte bloggat på ett tag, jag veeet och förlåt. Men jag har faktiskt mina anledningar.

Jag är nänmligen funktionär på O-Ringen. Det innebär att jag i fyra dar har gått upp fem på morgonen, åkt till någonstans i östra Skåne, satt upp saker till Start 6, gjort vad vi skulle i fem timmar och sedan packat ihop allt och åka hem igen. Under de fem timmarna mitt på dagen har folket startat, och vi har haft ca 3000-4000 startande i bara vår start (som är en av 12). Jag har då sett till att folk har tagit rätt karta, svarat på frågor, skrivit upp startnummer och klass på de startande, peppat och önskat lycka till och jämfört pin-nummer med numret på deras nummerlapp. Jag har också åkt ner till de olika arenorna där vi fått gratis mat som funktionär (wohooo), kollat rundor och hjälpt till. Vid halv tre på eftermiddagarna ungefär har vi varit klara. Det har faktiskt varit skitkul! Jag har lätt mig så grymt mycket nytt om orientering och orienteringsmäniskor (som btw är typ världens härligaste människor). Jag har även lärt mig att säga "Lycka till" på franska, tyska, kinesiska, danska, norska, finska och japanska pga alla utländska människor som startat. Så ja, det är vad jag gjorde i söndags, måndags, tisdags och idag. Ska även göra det imorgon också.

Men då ska jag också springa *aaaaaaah*. I söndags, alltså första dagen, så tyckte jag att orienterarna var skitskumma som, tidigt på morgnen frivilligt gav sig ut för att leta kontroller i skogen. Jag tyckte även att det verkade sjukt obehagligt att duscha i mass-duscharna som dom har på arenorna. Jag tyckte att allt bara var väldigt skumt och konstigt.

Tydligen ändrade jag åsikt. För imorgon ska jag springa Open 3 (en enkel klass med kort bana) tidigt på morgonen. Och duscha i mass-duscharna. Vad hände? Och det konstiga är att jag ser fram emot det. HEH. Och jag gör det helt frivilligt. Jaja.

Sen har MeeShee också varit sjuk. Eller hon är lite fortfarande (hoppas det är påväg att bli bättre dock). Hon har haft ett sår i rumpan (still don't know what it is) som gjort att hon inte kunnat bajsa som hon ska vilket gjort att jag fått ge henne mindre mat för att förhindra förstoppning och blabla. Hon har även fått små kramper när hon försökt å bajsa, hon har med andra ord haft riktigt ont. Så varje dag har jag fått städa busen för att se hur mycket hon bajsat, bada hennes rumpa, mata henne med spruta i munnen och försöka göra allting så bekvämt som möjligt för henne. Det har tagit sin lilla tid. Plus all oro jag har varit full av. Jaja :(

Well, nu hade jag tänkt att äta, kolla på något bra program och sedan lägga mig tidigt för att vara pigg och glad när jag ska upp imorgon vid fem och sedan springa... Ha det gött!

En av de orienterade asiaterna har ganska roliga intialer.

Osså lite 5SOS.

Jag SKA göra ett inlägg om USA. Eller iallafall lägga upp lite bilder.

I förrgår åkte jag ut till Åsum för att hjälpa till att packa reklampåsar till O-Ringen med Astrid, hennes lillebror, hennes pappa och hennes kompis. Det var vi och ett gäng andra ungdomar som inte så ut att vilja vara där. Det var ganska kul faktiskt, inte svårt alls (inte för att jag hade förväntat mig det men men...). Vi höll på med det i kanske nån timme innan vi åt på nåt gymnasie och köpte glass. Efter det följde jag med Astrid hem. Vi hyrde tre filmer på Hemmakväll, Vi Är Bäst!, Turno och Delivery Guy. Vi kollade på alla under kvällen och de var faktiskt skitbra, allihop. Sen satt vi inne på toa och pratade med Astrids storebror i typ en timme innan vi gick och la oss.

Dagen efter, alltså i tisdags/igår, vaknade vi vid halv två ???????. Har nog aldrig vaknat så sent förr. Det var ju inte så att vi somnade as sent kvällen innan, utan typ vid tre-halv fyra? Jaja. Sen gick vi ner och åt frukost innan vi gick upp på Astrids rum och kollade på Felix Recenserar tills det blev dax att äta. Jag, Astrid och hennes två bröder lagade maten och vi åt den tillsammans med Astrids pappa. Efter det kollade vi lite på Allsång på Skansen innan jag stack hem.

Idag vaknade jag ganska sent, och kollade igenom tyo sex avsnitt av Helvetesdejter på TLC innan jag stack och gymmade vid tre. Sen solade jag, läste min nya Frida-tidning och kollade på Wolf of Wall Street. Och ja, det är väl vad jag gjort. MeeShee har fått ett till sår så att fått ta hand om henne lite också. Stackars kanin, allting kommer verkligen på en och samma gång.

Men ja, det var vad jag gjort. Imorgon ska jag gymma, på fredag ska vi troligtvis till havet och sen på söndag börjar O-Ringen, so there is where I will be!

Två bilder upplagda i juli för två år sen. Den ena är från Kreta och den andra är på fetis. ♥

Har gått runt och tänkt nu i flera dagar att "jag bloggar om vad jag gjort sen jag kom hem från USA samtidigt som jag skriver om USA". Grejen är det att jag aldrig får tid att skriva om USA. Så här kommer ett inlägg om vad jag gjort sen jag kom hem. 

I lördags när vi kom hem gjorde vi basically ingenting. Vi beställde pizza, kollade igenom lite bilder och packade upp. 
I söndags vaknade jag av att mamma väckte mig tolv, fast att det kändes som att hon väckte mig kl 5 på morgonen. Det var svinjobbigt att gå upp, men jag
kämpade och vid två var vi och åt svensk god lunch hos min faster. Mums. 

I måndags, onsdags, torsdags och fredags stack vi till havet. Riktigt skönt var det. Bara låg och solade och badade faktiskt också en massa. Var i Furuboda alla dagar utom i torsdags, då vi var i Yngsjö med halva Chorus Mix haha. Vågorna var jättehöga alla dagar och flytbryggan i Furuboda var skitskoj. Har fått lite färg efter dessa fyra dagar vid havet och är numera beige :D

I tisdags gjorde jag inte så mycket, stack till veterinären med MeeShee men det var väl typ det. Hon har ett sår på nosen som om kliat hål på så det blödde och var svullet och grejer. Fick en grej å ge henne som hette Stronghold och det verkar än så länge funka!

I fredags följde Astrid med till havet, och påvägen dit undrade hon om jag ville med till Siesta, för hon skulle dit med sin pappa och lillebror. Så vi stack dit på fredagkväll, köpte ett tvådagarspass och var på Siesta båda dagarna. Riktigt kul var det! Vi såg Timbuktu, Kartellen, My Remorse, Hoffmaestro, Panda Da Panda, Kristian Antilla, Ison&Fille, Laleh, Den Svenska Björnstammen, Cheop's Cave och Icona Pop! Hamnade längst fram när Icona Pop hade sin spelning och har aldrig varit med om att folk knuffats så mycket, ever. Jag blev typ mos.
På fredagskvällen var det skitfint väder, och på lördagen regnade det typ hela tiden. Men det gjorde ingenting, vi hade vackra regnjackor som vi sprang runt i. 
På fredagen gick Matilda med mig och Astrid och under en liten stund även Filippa, och på lördagen gick jag och Astrid med lite folk Astrid kände.

Idag har jag bara fört över bilder till Facebook från USA och varit på möte. Ska nämligen vara funktionär på O-Ringen (what??). Jag vet inte riktigt varför jag ska vara det, men pappa ska vara det och jag har ju inget annat att göra i sommar sååå... 
Ska tillägga att jag inte kan mycket om orientering men äh, får gå runt och se världsvan ut!

Det var väl typ vad som hänt.