Det känns konstigt att inte gå upp och mötas av dina glada ögon. Min anledning till att gå upp tidigt på morgonen är liksom borta. Jag ligger istället kvar länge i sängen och försöker att tänka glada tankar. 

Dagen har varit helt okej. Åt frukost och stack sen till en klasskompis med en annan klasskompis. Vi badade i en mysig sjö och sjöng Singstar. Det var roligt, var glad i flera timmar. Blev inte ens ledsen när jag berättade om dig för min ena kompis.
Ibland tänkte jag dock på dig och fick då en konstig känsla i kroppen. 

Jag grät inte förrän jag kom hem och gick till din bur med lite gräs. Du kom inte ut för att äta upp gräset. Inte ens när jag ropade på dig. Men jag satte det i nätet ändå fall i fall du skulle vilja ha det senare. 
Sen berättade min granne att deras dotter skulle skaffa en kanin till våren och frågade om det var okej för dom att köpa buren. Är det okej för dig? Jag tycker att det vore jättebra, för då kommer buren till användning istället för att bara stå där eller slängas. Men allt är upp till dig. Det är ändå du som bott där i nästan sex år. Jag vill dock inte att dom ska hämta den än, det skulle kännas så tomt att bli av med den. Jag vet inte vad som är värst, att se en tom bur eller att inte se en bur alls?

Hur har du det förresten? Är du i himlen, på nåt annat ställe eller har du fötts om på nytt? Har du träffat Ina? Och Zentus? Eller Nova? Eller kanske Nemo? Jag lovar att de är riktigt snälla och du kommer ha det superbra med dem.
Om du träffar Misty så hälsa henne att jag saknar henne jättemycket. Och bli inte rädd om hon är lite sur, hon hade ett himla humör, men hon var aldrig elak. Du kan vara lugn. 
Är där en massa maskrosblad där du är? Jag hoppas verkligen det, och om inte så fick du ju en massa av mig. Är där någon som klappar dig bakom öronen och på nosen, så som du älskade? Finns där fingrar att slicka på?

Jag saknar dig jättemycket MeeShee, jag tror inte att du förstår. Detta är svårare än vad jag någonsin kunnat ana och jag måste göra grejer hela tiden för att inte bryta ihop. Jag vet att stunden var inne för dig att lämna oss, och jag trodde jag hade förberett mig, men det känns ändå inte verkligt. Jag går fortfarande till buren för att se om du är där, och jag säger fortfarande godnatt till dig. Hör du mig? Jag kollar upp mot himlen och säger det varje kväll precis som jag alltid gjort. Du vet om att jag gjorde det va?

Detta är så svårt, hur ska jag klara det? Det har bara gått två dagar av en hel livstid, och jag mår så dåligt. Jag trodde att oron tog mycket plats, men tomheten tar ännu mer. Den fyller upp hela mig. Jag är så tom. 

Jag lovar att hälsa på dig vid graven snart, även fast att det gör fysiskt ont att gå dit. Men det är där du är, och jag vill vara hos dig. 

Eller är du hos mig? 

Jag älskar dig. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta är det första inlägget denna månaden, och det sista inlägget på länge. Vet inte om jag någonsin gått såhär länge utan att blogga, och det beror på att jag nu i December dragit ner mycket på mitt mobilanvändande, och insett att det inte är värt ...

Såg Jonas Gardell i fredags med Rebecca. Det var underbart. Han är typ den bästa människan som finns. Såg Bjärnums höstshow förra helgen också. Alltså den skolan är helt fantastisk. ...

Tydligen exakt fyra år sen jag fick reda på att Misty dog idag. Höll på att glömma. Lite sorgligt hur jag nästan glömmer något som en gång i tiden betydde så mycket för mig. ...

Jag orkar inte med min mobil längre. Vilket är skönt. Men det är segt när jag vill blogga, för då behöver jag den. Nu är snart denna veckan slut och det har varit den underbaraste tema- och turnéveckan jag varit med om. Helt fantastisk. Har inte ...

Ny gitarr. Finally.