Bloggar från datorn. Har inte gjort det på evigheter.

Är alltid inne på min älskade mobil. Den duger. Faktiskt.

Just nu känns det som om jag är jämt orolig. 

Eller jämt ledsen.

Eller jämt arg.

Eller lycklig.

Jag är nästan allt man kan va.

Jag älskar mitt liv. Eller alltså, jag älskar att leva. Jag skulle inte vilja dö. Alls. Men jag är bara lite deppig typ. Tror att ca 99.8 % av folket vet vad jag menar. Och jag vill inte gå tillbaka i tiden. Jag gillar nu:et.

Fast på ett sett inte. Jag vill tillbaka till det gamla stallet. Jag vill ha tillbaka Misty. Jag vill ha tillbaka allt dumt jag ha gjort.

Men å andra sidan vill jag inte gå miste om typ 1D. Det där lät töntigt men det är så. De tar upp en ganska stor del i mitt liv. Och i morgon/på måndag släpps biljetterna till deras konsert. (andledningen till att jag är orolig).

Sen är det mitt andra hem. Älskar så nära jag har kommit människorna. Fast på ett sett gillar jag inte det. För två och ett halvt år sen va allt underbart. Den enda gången man grät var när ens älsklingar åkte. Nu gråter man bara hemma i sin säng. Man var aldrig sur eller arg. Nu är man det jämt. När man mådde dåligt gick folk och tröstade en. Nu väntar folket på att det ska gå över. På att man ska må bra igen. Läka. Det gör man ju inte. Inte utan rätt sorts tröst. Och den får man inte. Eller inte jag. Eller kanske egentligen bara från en speciell person.

Fast egentligen ska jag inte klaga. Jag har ett bra liv. Jag har två armar, två ben, fungerade lungor, ögon och öron. Jag har inte cancer och jag får gå i skolan. Jag måste inte ta en massa mediciner. Mina föräldrar är inte döda. Jag är älskad. Jag har vänner och är inte mobbad. Jag är inte överdrivet fattig. Jag mår relativt bra. Så varför klagar jag?

Jo för att jag kan klaga. 

Jag kan reta mig på småsaker för att jag har det bra.

Jag har det bra.

När jag intalar mig det kommer jag på en massa saker som inte är bra. Saker i hemmet, i stallet, med mina kompisar, att jag är forever alone. Men jag har det ganska bra.

Eller det beror på vad man jämför med?

Man jämför sig oftast med folk i Afrika (nu drar jag alla i Afrika över en kam och det är taskigt men ni fattar), och jämfört med dom har jag det bra.

Men har jag det dåligt jämfört med någon?

"Ja jämfört med kändisar! Mycket pengar blablabla"

Nej. Jag skulle inte vilja vara en kändis (om det inte var för att jag typ blev känd pga att jag var Niall Horans flickvän elr ngt sånt haha). 

Men annars skulle jag inte det. Tror jag inte. 

Jag har det bra. Och dåligt. Men det är jag själv som gör det dåligt, ingen annan. Det är jag som letar felen med mitt liv. 

Tror inte någon orkade läsa hit, men om ni gjorde det klicka då upp denna låten. Den. Är. Så. Bra. 

Perfekta depp medicinen.

Så det var allt för mig. Tjoho :)

KLICKA ON IT.

NÄMEN SER MAN PÅ. BILDER SEN TYP ATRONHUNDRATALET.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta är det första inlägget denna månaden, och det sista inlägget på länge. Vet inte om jag någonsin gått såhär länge utan att blogga, och det beror på att jag nu i December dragit ner mycket på mitt mobilanvändande, och insett att det inte är värt ...

Såg Jonas Gardell i fredags med Rebecca. Det var underbart. Han är typ den bästa människan som finns. Såg Bjärnums höstshow förra helgen också. Alltså den skolan är helt fantastisk. ...

Tydligen exakt fyra år sen jag fick reda på att Misty dog idag. Höll på att glömma. Lite sorgligt hur jag nästan glömmer något som en gång i tiden betydde så mycket för mig. ...

Jag orkar inte med min mobil längre. Vilket är skönt. Men det är segt när jag vill blogga, för då behöver jag den. Nu är snart denna veckan slut och det har varit den underbaraste tema- och turnéveckan jag varit med om. Helt fantastisk. Har inte ...

Ny gitarr. Finally.