Min favorit tid på året. 

Hrm. Gillar oftast något tid från varje årstid, men får jag bara välja en favorittid så får det nog bli slutet av våren/början av sommaren. Då när man kör slutklämmen i skolan och avslutar alla terminer (gillar inte det dock :c).
Sen är vädret oftast fint då också ;)

Alltså FÖRLÅT för mitt inte jätteaktiva bloggande. Jag ber om ursäkt. Men om ni vill ha en anledning så är det för att jag ständigt badar i läxor, prov, krav, tankar, oro och stress, och då är bloggen inte den saken jag prioriterar först. Sorry :/

Vad som gör mig annorlunda ifrån alla andra. 

Okej, pga extrem trötthet (anledning? För lite sömn, skola, orolig) så blir detta ett väldigt kort svar. Väldigt kort.

Det som gör mig annorlunda från alla andra är att... Jag är jag. Ingen annan är som jag, jag är inte som någon annan. Jag är mig själv, för det finns bara en Agnes som mig i denna värld.

Mina rädslor.

Okej. Bring the action. Mina rädslor.

Utedass

Detta är faktiskt en av de första saker jag tänker på när jag ska tänka på saker jag är rädd för. Liksom, utedass... Jag har alltid varit rädd för utedass. Alltid. Enda sen jag var liten och mina föräldrar skulle försöka få mig att kissa på ett utedass, så grät jag och vägrade. Kissade hellre isåfall i skogen/havet/whatever som fanns i närheten. Jag har aldrig tittat ner i ett utedass och föreställer mig därför världsta avgrunden på typ tio meter. Jag vet ju att det inte är så, men jag har ju aldrig sett ett sååå... Har inga planer på att kolla ner i ett heller faktiskt ;)

Fram tills för kanske två-tre år sen var jag också väldigt rädd för toaletter som inte ser ut som dom vi har hemma. Med andra ord tex såna som är inbyggda i väggen, självspolande, toaletter på tåg och flyg, såna i metall, det mesta med andra ord. Jag vet faktiskt inte varför, men ska jag klä av mig hälften av mina kläder och sitta ner på något, så ska det gärna vara något att "lita på". 

Döden

Okej. Missuppfatta inte nu. Jag är inte rädd för att dö. Eller, det är ju inte något jag ser fram emot direkt, men jag går inte och har dödsångest. Utan jag är rädd för att människor/djur jag känner ska dö. Mest djur, för dom vet man lever kortare än oss. Tex min kanin. Hästar jag känner. Kusiners hundar. Ni fattar. Det är inte så att så fort jag ser ett djur så AH DEN KOMMER DÖ, men det finns alltid bak i mitt huvud att den kanske inte kommer leva så länge till. Ugh, ganska jobbigt att tänka så.

Sjukdomar

Kan inte tänka på saker som ska hända (tex Justins konsert, dansshowen m.m) utan att ha i bakhuvudet att jag kanske blir sjuk när detta inträffar. Och då kommer jag missa denna saken som man längtat så länge till. Usch. Så kort och gott, jag är rädd för att bli sjuk. 

Att tappa bort saker

Detta låter lite töntigt, men det är sant. Är jätterädd för att tappa bort min mobil, mina nyklar, mitt jojokort, osv. Så fort jag ska någonstans så kollar jag alltid typ fjorton gånger att jag har med allt. Jag menar, tänk om jag glömmer något någonstans så är den saken ute ur mitt liv sen.

Att flyga och åka båt

Gillar varken att vara i luften eller ute på havet. Jag får panik. Okej, det har bättrat sig med flyget sen vi var i USA, men det finns fortfarande i bakhuvudet. Om flyget störtar nu så finns det ingenstans att ta vägen och då dör vi. Om båten sjunker nu så finns det ingenstans att ta vägen och då dör vi. Jag vill kunna fly. Jag vill ha kontroll. Det kanske ni har märkt redan, vilket kontrollbehov jag har. Alla dessa grejor jag är rädd för är saker jag mer eller mindre inte kan ha kontroll över. Men sån är jag :c

Ja, det var väl det. 

Måste bara tillägga en sak. Vet inte om ni märkte att "Dag 21" var postad kl 04.21? Hahah men jag råkade somna när jag skrev inlägget, osså vaknade jag kvart över fyra på natten, skrev klart det och somnade om sen igen... Det är därför det inlägget är lite flummigt xd 

Tre dåliga saker med mig. 

Detta är däremot lättare än den jag gjorde igår. Ok lets go.

Jag klagar jättemycket. Jag klagar om typ allt jag kan klaga om. Hittar jag ngt att klaga på, så klagar jag. Och då länge. Och mycket. Folk blir trötta på mig och det förstår jag.
Försöker dock att bättra mig och klaga mindre.

Den andra dåliga saken med mig är att jag jämt är orolig (vilket ni säkert redan visste). Jag överanalyserar det mesta och ororar mig då för det. Detta tar kol på mig, blir jättetrött och mår dåligt av det. Mest psykiskt, men även fysiskt.

Den tredje dåliga saken med mig är att jag har jättedåligt självförtroende och då oftast jättehöga krav på mig själv. Blir oftast inte nöjd med saker jag gör då jag bara jämför mig med andra hela tiden. Framförallt gäller detta skolan, då jag bara umgås med en massa smarta människor.
Sen ska man heller inte jättegärna skämta om saker som angår mitt utseende. Du kan mena väl, men jag kan ta det på fel sätt och ta det jättehårt. Bara ommentarer som tex "hahah vad ful du är :')" kan jag må dåligt av, fast att jag vet att personen förmodligen menar väl. Jag gillar inte att jag känner såhär dock.

Så. Tre svar, dock kort.

Tre bra saker med mig.

OKEJ detta blir inte lätt. Jag gillar inte att skriva om saker jag som är bra med mig. Det känns så fel. Men jag ska försöka.

(tänker)

Jag är bra på att dölja saker. Fast ändå inte. Men jag är bra på att hålla inne tårar, och jag är duktig på att dölja tårar och ilska. Det kommer ut sen när jag är ensam. Enligt folk i tex min klass är jag oftast glad, och det är ju bra... Men det är för att jag kan stå och gråta inne på en toalett och sen komma ut som om inget har hänt. Vet att jag inte är ensam om att kunna detta.
Dock vet jag inte om detta är en bra egenskap, om inget annat är det bra för min omgivning då dom slipper mitt gnäll och mina tårar.

En annan bra sak med mig är att jag alltid är mig själv. Såklart är ju de flesta alltid sig själva och jag är väl en av dom dådå.
Men jag anpassar mig inte supermycket efter vem jag är med, jag är ganska lik mig själv hela tiden, tror jag. Jag anser att jag inte ska behöva ändra på mig och bli någon annan bara för att folk vill ha mig så. För då är det inte mig dom vill ha.
Sen såklart anpassar jag ju mig beroende på om jag är med mina kompisar eller med mina mor- och farföräldrar, men jag ändrar mig inte som person. Jag är mig själv, och sen får jag se därefter vilka som gillar den jag är. Väldigt många av mina kompisar håller gärna kvar vid dom de känner för att dom är rädda att förlora dom, men det är inte jag. Rädd då alltså. Om du efter fem år slutar umgås med mig för att du tycker jag är konstig och tråkig så visst, fine. Jag blir kanske ledsen, men jag kan inte tvinga dig att stanna. Typ.

Den tredje saken som är bra med mig är att, samtidigt som jag kan dölja känslor så öppnar å mig väldigt lätt för människor. Jag kan visa känslor för de flesta. Kan ibland också vara en dålig egenskap heheheheheh.

Idag har jag förresten sett kungen på torget, ridit pigg Carmen barbacka (= AJ) och städat hela huset.

Min första kärlek.

Alltså, detta blir inte lätt. Var har varit "kär" i jättemånga, eller iallafall tyckt om, och dom första var jag redan i nollan/förskolan. Om jag hade varit tillsammans med någon så hade jag kunnat skriva om den personen. Men nu har jag ju inte det.

Eller okej, i ettan var jag tillsammans med en av mina bästa killkompisar, i någon månad kanske. Men det var för att han "tjatade" på mig om att bli tillsammans. Han bara "Agnes får jag chans på dig?" "Nej" "Agnes får jag chans på dig?" "Nej?" "Agnes får jag chans på dig?" "Nej!" "Agnes får jag chan..." "OKEJDÅ OM DU SLUTAR TJATA, nöjd?"

Typ så gick det till. Sen var vi tillsammans i någon månad fram tills jag fick reda på att han gillade min kompis mer, så jag gjorde slut HAHA. 

Men det räknas inte. Alltså jag menar, den dagen vi blev tillsammans så sa jag "Du får inte säga att vi är tillsammans till NÅGON" men det gjorde han ju såklart ändå och allting blev bara ännu mer pinsamt i den redan pinsamma situationen. Jag tror inte ens vi pussades... hahhahahah.

Sen var jag ju tillsammans med en kille på dagis också... Eller, enligt mina föräldrar var jag tillsammans med två stycken, men jag minns bara den ena. Men det kan man inte riktigt kalla ett föhållande HAHAH jag menar det fanns folk på mitt dagis som delade pojkvänner, alltså hade killen varannan dag. Pojkvän på dagis var mer någon man liksom... Kunde hålla i handen med. 

Så, nu när jag rabblat upp mina tre förhållanden (HAHA) så kan jag ju komma till min första kärlek. Men alltså... Var går gränsen mellan förtjust, kär och förälskad? För jag har jättelätt för att bli kär/förtjust i människor. Jag menar, om en snygg person möter min blick några gånger så kan jag vara fast sen. Då kan jag gå runt och tänka på den människan 24/7 i någon månad innan jag inser att personen inte alls tycker om mig. Så med andra ord har jag nästan tyckt om nästan alla killar i min klass. Eller, jag har inte varit kär, mer förtjust, för det har gått över mer eller mindre snabbt. Men det är sorgligt egentligen, att jag ägnat hela min skolgång att tycka om människor, utan att våga säga något. Utan att veta om dom tyckt om mig tillbaka. Vilket jag inte tror, för jag har inte visat sådär jättetydligt att jag tycker om dom. 

Eller, en gång har jag berättat om mina känslor (lol, so deep) för personen jag gillade, men det var när jag "inte längre var kär". Der var något av det mest hemskaste jag gjort. Jag sa det via sms samtidigt som jag låg och skakade sönder i min säng. Tack och lov tog personen det bra.

Men på riktigt. Nu har jag skrivit väldigt mycket utan att berätta om min första kärlek. Men jag kommer allvarligt talat inte på min första kärlek. Jag har gillat många utan att vara kär i dom, och jag vet inte riktigt var min "kär"-gräns går, med tanke på att jag aldrig har haft en förälskelse/varit tillsammans med någon. Jag har aldrig fått min kärek besvarad. Jag är för feg för att visa något. Och om jag gillar någon, så håller jag tyst om det. Det finns inte många som vet om personer jag har gillat, för jag gillar inte om att berätta det för folk. Folk blir så konstiga då. Nej jag håller sånt för mig sjäv. 

Min nuvarande kärlek då, gillar jag någon nu? 

Det tänker jag inte berätta, och jag tänker framförallt inte skriva det här ;)

Vad kärlek är för mig.

Åh herregud. Okej. Vad är kärlek för mig. 
Det beror på vad för kärlek man tänker på. Jag har aldrig varit tillsammans med någon, så sån kärlek kan jag inte skriva om. 
Men om jag tänker på ordet kärlek så dyker det upp lite tankar i mitt huvud. 

Bland annat kärleken till familj, djur och vänner. Det är sån kärlek som man kanske inte går runt och tänker på, hur mycket man egentligen älskar dom. Man är ju inte kär i dom, kär som man blir i sin partner (lol, "partner"), men man älskar dom ju ändå oändligt mycket. För det är ju det jag gör. Jag älskar ju min familj, min kanin och mina vänner. 
Den kärleken är kärlek för mig. 

Sen har vi den kärleken som man kanske tänker på... Först. När man blir kär i någon. Och den sortens kärlek för mig är kärlek på avstånd. Möta med blicken, "råka gå nära personen", rodna. Det är den kärleken jag har upplevt. Eller, vet inte om man kan kalla det kärlek, då det bara är jag som är kär... 
När jag gillar någon, så är jag extremt feg. Jag går inte fram och "haffar" som vissa av mina kompisar gör. Jag inprincip tittar bara på personen. "Här vänder jag mig om och oj där var du oups nämen vad fina ögon du hade låt mig titta". Ungefär sådär. Det är det ända jag gör. Är jag riktigt modig lägger jag till personen på Facebook. Punkt. Där går min gräns. Så 99 % av människorna jag har varit förtjust i (ha ha förtjust) har inte vetat om det. Eller jag tror inte det iallafall. Jag har ju inte frågat, så jag vet inte. 

Men det är kärlek för mig. Kärlek till nära och kära, och kärlek på avstånd. Jag väntar på den dagen då jag kommer uppleva en förälskelse (eller okey det inträffar inte på en dag haha, men ni fattar). 

Denna bilden har jag tagit wey hey.

Min mobil.

Men okey.
Det är en svart iPhone 4s som jag köpte i somras. Jag har tappat den x antal ggr men ännu inte fått någon spricka i den (ta i trä). Senast jag tappade den var nu ikväll, i min mattallrick (smidigt).
Den innehåller 4784 bilder och 73 videos, varav lite fler än 1500 av bilderna är på One Direction he he he he. Och ja, jag är medveten om att jag måste rensa, jag håller faktiskt på...
Jag har 41 appar nedladdade på min mobil, eh. Den är därför ganska full och jag får återkommande meddelanden varannan dag om att "lagringsutrymmet är fullt" eller vad tusan det står.
Skalet till min mobil är gult och grönt med katter som springer om man rör på det (typ 3D). Låter töntigt, men tydligen tycker folk om det då dom brukar lyfta upp det och bara "WOW" som om dom aldrig sett något häftigare.
Jag är en aning beroende av min mobil och använder den x antal timmar varje dag. Är också medveten om att detta är för mycket.

Så. Finns det något mer ni vill veta. Finns det ens något mer att veta?

Here you go, en bild på mitt skal. Har lite brist på fräsiga bilder känner jag, plus att ni nog sett en iPhone 4s förr. (den gulvita randen finns inte där i vanliga fall. Den uppkomm av blixten).