Jag och en gran. God jul kära bloggen och alla som orkar läsa den.

Spela eller sjunga?

Hade jag spelat gitarr hade det varit sjukt kul att spela i The Ark (hehe) för att de har ösiga och roliga låtar. Queen hade också varit skitgött att spela i. Nu existerar ju dessa banden inte i nuläget, heh, men ändå.

Hade jag varit tvungen att sjunga hade jag valt... Hm. Kanske Mumford and Sons eller Ed Sheeran (ja han blev ett band nu).

Vill bara säga att jag på två veckor sett alla The Hobbit- och Sagan om Ringen-filmerna. Extended versions. Visst är jag grym? (och de var faktiskt bra, fast att jag inte gillat dem förr...).

Råttorna i granen.

Shit. Får jag bara välja en grej? Det finns så mycket som får mig att bli lycklig, på riktigt. Jag hade kunnat skiva en hel lista. Men om jag bara får ta en, då väljer jag...

Estet.

Alltså. Det bästa valet jag gjort i mitt liv än så länge, är att jag valde att gå estet på gymnasiet. Jag har tackat mig själv så många gånger för det, och kommer troligtvis göra det många fler gånger. Estet är verkligen det bästa som hänt mig.

För det första är det min klass. En knäppare, roligare, högljuddare, störigare, accepterande, underbarare klass får man leta efter. Vi är arton stycken och trots att det finns stunder då jag bara vill slå alla, skrika rakt ut och sätta mig ner i ett hörn så tycker jag om dem ändå. Trots att min klass ibland ger mig migrän och magsår och gud vet vad, så hade jag inte velat byta klass ens om någon erbjöd mig pengar för att göra det. Min klass är den bästa klassen som finns och ensam i sitt slag. Den är en enad union med människor som är beredda att stå upp för varandra och finnas för varandra. Tillsammans har vi upplevt sorg, rädsla och en förfärlig massa stress, men också lycka och en massa skratt. Tack vare min klass vågar jag stå upp för mina åsikter och säga vad jag vill ha sagt. Åh vad jag älskar er alla.

Men det är inte min klass som gör mig lycklig, utan även de andra estet-klasserna. Ettorna och treorna.
Ettorna har vi kommit sjukt nära på bara ett halvår, och jag tycker inte illa om någon i den klassen. Det är en fruktansvärt fin klass (nästan lika bra som vår) och redan nu har de en sjukt bra sammanhållning. Jag tror det kan hjälpa lite att min syster går i den, tack vare det blir jag mer bekväm runt hennes kompisar. Jag är så lycklig över att vi och ettorna har ett och ett halvt år kvar tillsammans med varandra (innan vi slutar), för som det ser ut nu så kommer vi vara världens tajtaste när vi tar studenten (hoppas jag).
Treorna är även de bästa treorna man kan tänka sig. Är inte lika nära de som med ettorna, men det gör inget. Jag känner mig säker med alla i den klassen och det är en jätteskön känsla.

Sist men inte minst har vi lärarna. Våra kära estet-lärare. Shit vad underbara de är. Stöttande, duktiga och med ett fantastiskt sätt att undervisa. De är även extremt roliga och man känner att de gör sitt bästa för att lära ut vad de kan, även på individnivå. Estet-lektionerna är mycket roligare tack vare lärarna, och jag vill bara lära mig så mycket jag kan. Jag tycker t.o.m att de är så bra så att jag vill bli en estet-lärare själv nån gång i livet, för att lära ut estetare med lika stor glädje som dessa lärarna gör nu. Jag vill att eleverna om tio år ska ha en lika rolig gymnasietid som jag har.

Så ja, nu är min kärleksförklaring över. Kort och gott, estet gör mig skitlycklig.

Min älskade lilla kanin.

Jag säger fortfarande godnatt till henne varje kväll. Kollar upp mot stjärnorna och undrar om hon ser mig.
Om jag ska vara ärlig tänker jag inte så mycket på henne längre, hur hemskt det än låter. Jag blir bara ledsen av det. Men ibland kommer det stunder då jag minns en massa. Hennes päls, öron, lilla tunga som alltid slickade mina fingrar. Hur hon alltid sprang mot dörren när hon ville ha mat. Hur hennes öron flög upp när man ropade på henne och hur hon la sig ner och tryckte sig mot handen när hon blev klappad. Jag saknar det ibland. Skitmycket. Vill bara ha henne hos mig. Någon som förstår. Någon att krama. Någon att berätta hemligheter för. Någon att älska.

Men nu är det som det är, och det går ändå ganska bra med livet. Jag oroar mig inte lika mycket nu som jag gjorde då, och det är ganska skönt. Jag hinner med fler saker och är inte låst till mitt hem på samma sätt. Men ibland det hade inte varit fel att ha henne hos mig. Jag saknar henne skitmycket trots allt.

Rose i Titanic. Varför? 

Jag hade fått spela mot en ung Leonardo DiCaprio :)))))))))

dör

Basically det jag önskar mig i år. (är medveten om att vissa saker är önsketänkande, kommer inte få det, but one can always dream)

- Ed Sheerans båda album som vinylskivor

- Ed Sheerans självbiografi

- en looppedal

- en dator (helst Mac, heh, fortsätt drömma Agnes)

- en fin tekopp

- en djur-one piece, hur gulliga är dom inte?

Jeeez, att jag inte skrev ner allt konstigt jag gjort i år, för jag har gjort mycket konstigt men kan såklart inte komma på någonting speciellt nu bara sådär. Skriver lite allt möjligt som jag kommer på som är konstigt.

- i våras hade jag en filmkväll i Nellies pappas arbetsrum där vi kollade på alla twilightfilmerna sittandes på golvet, det var ganska konstigt

- första veckan i skolan hade vi en folkmusik-konsert. det var väldigt konstigt, men kul

- i somras spenderade jag en hel vecka på en orienteringstävling som funktionär. jag gick upp kl 5 varje morgon och den femte dagen sprang jag även en bana själv, och kom på plats 172 av 500. det var väldigt konstigt, något jag aldrig trodde jag skulle göra, men kul

- nu på höstterminen har jag börjat tycka om skolan och alla människor så mycket att jag suttit kvar i skolan efter var och varannan skoldag och bara varit med kompisar, det är ganska konstigt

- för en månad sen gjorde jag och mina kompisar en låt av ett klipp där Emma säger "så himla bra". det är konstigt

- jag har varit i USA på turné i tre veckor med min kör, och bodde på ett ställe (Murdo, ca 300 invånare) hos en "crazy cat-lady". det var en tant som hade över 30 katter och kunde allas namn, det var väldigt konstigt men helt klart en upplevelse

Kan inte komma på mer just nu, men det har helt klart varit ett konstigt och roligt år.

Bild från vår sleepover i Nellies pappas arbetsrum.

-

Give Me Love - Ed Sheeran

Jag tvekade inte ens. Alltså så klart finns det enormt många bra låtar i världen, men ingen av dem har känslan, ärligheten och nakenheten som Give Me Love har. Den är så speciell.
Väldigt många låtar beskriver idag saker som tex "jag är självständig", "jag mår bra" och "jag klarar mig utan dig". Men jag kan inte alltid relatera till de texterna. Och då blir det att jag bara lyssnar på låten utan att lyssna på själva texten.
Give Me Love kan jag däremot relatera till. Lyssnar man på texten hör man så många meningar och känslor som inte många låtar har. Den är så naken och... ärlig typ, och ber om saker man inte alltid vågar be om. Ge mig kärlek. Give me love. 

Give me love like her,
'Cause lately I've been waking up alone,
Paint splattered teardrops on my shirt,
Told you I'd let them go,

And that I'll fight my corner,
Maybe tonight I'll call ya,
After my blood turns into alcohol,
No, I just wanna hold ya.

Give a little time to me or burn this out,
We'll play hide and seek to turn this around,
All I want is the taste that your lips allow,
My, my, my, my, give me love,

Give me love like never before,
'Cause lately I've been craving more,
And it's been a while but I still feel the same,
Maybe I should let you go,

You know I'll fight my corner,
And that tonight I'll call ya,
After my blood is drowning in alcohol,
No, I just wanna hold ya.